Göteborgsposten – 23 september 1874, sida 1

denna sin aning, som hon kanske tillskref kroppslig svaghet; men under den återstående delen af vägen till Brunswick-squsre var hon mycket tyst. Desmond lemnade henne vid mrs Ryans dörr och gick att beställa en droska. Han återkom i ett sådant åkdon, men var nödsakad att vänta fullt en halftimma, innan Beryl kom ner för trapporna. Hennes kinder glödde och ögonen blixtrade af harm. Desmond steg ur vagnen, så fort han fick se henne: Han hjelpte henne derefter upp i vagnen ech stod vid den öppna vagnsdörren med hatten i hand. — Jag kunde knappt komma derifrån, sade Beryl till hälften skrattande. När allt kom omkring, ville mrs Ryan ej mista mig. Hon förebrådde mig för min otacksamhet, höll en lång föreläsning för mig om det oförnuftiga i att lemna en god plats och höli inne den sovereign hon är mig skyldig, under förklaring att det skedde emedan jag lemnade henne utan att på förhand underrätta derom. — Er bekantskap med henne är lyckligtvis slutad, sade Desmond. Jag kommer att under några timmar bli mycket upptagen, Beryl, och skall ej vara hemma förr än sent på eftermiddagen. Jag måste göra mina anordningar, för att vi skola kunna göra en liten tur efter. bröllopet, om den också ej blir längre än en veckas vistelse i Brighton. Nu har jag blott en sak att tillägga, fortfor han med någon förlägenhet. Ni torde önska att göra några uppköp för den betydelsefulla morgondagen. Om så är, har ni god tid på er. Dimman skingras, och dagen torde bli vacker I morgon skola vi ha allt gemensamt. Ni gör mig ett nöje, om ni låter detta gömensamheteförhällande taga sin börjar redan i dag. Han förde hafiden till sin ficka. Beryl hejdade honom med en åtbörd. : — Jag har tillräckligt penningar, sade hon. Jag skall göra mina uppköp af dem jag sjelf har. Var god tillsäg