Göteborgsposten – 22 september 1874, sida 2

ifall Gud vill tillåta mig det, och om skuggor komma att förmörka vår stig, skola vi likväl vandra den tillsammans. Min älskade, jeg skall ej låta er gå ifrån mig! Trodde ni, att jag skulle älska er mindre, derföre att ni lidit? Min egen Beryl, ni har ej lärt känna mig. Jag skall i morgon anskaffa tillstånd till vår vigsel, och i öfvermorgon skall jag blifva den som vårdar och skyddar er. Noble Desmond. Då han lade ihop detta bref, såg han, att tidningsbiten ännu låg qvar på bordet. Han tog upp den och brände fven den till aska, liksom han förut gjort med brefvet från Beryl. Derefter gick han cakta upp för trapporna till Beryls rum. Han sköt brefvet under dörren, liksom hon en stund förut gjort med sitt bref till honom utanför hans dörr. För att väcka hennes uppmärksamhet, slog han lätt på dörrpanelingen och vände sedan tillbaka ner till sitt rum. Han hörde henne stanva under sin promenad fram och tillbaka i rummet, han hörde hennes hastiga språng framåt, då hon blef varse det hvita papperet under dörren. Intet svar kom från henne på natten. Han gick ej till sängs utan satt timma efter timma vid kaminen försjunken i tankar. Och derunder kunde han höra hennes lätta rörelser allt emellanåt, då hon passerade öfver golfvet deruppe i sitt rum. — Äfven hon är ur stånd att sofva, tänkte han. Hon kan ej ånyo visa mig tillbake. Jag skall ej afstå från henne, hvilka betänkligheter hon än må hysa. Jag har fonnit min perla och jag skall hålla henne fast. Ack om blott morgonen vore inne, så att jag kunde få träffa henne! Skall denna morgon aldrig komma? (Forte Y