Göteborgsposten – 22 september 1874, sida 1

vi skullo nödgas begifva oss till någon plats på kontinonten, der man lefvor billigt. Ett sådant lif skulle jag ej uthärda. Jag önskar, att lord Hawkhurst kunde dö, innan onkel Windsor återkommer från Canada. Hon betraktade sin man och sin onkel med ett uttryck af harm och trots mot ödet. Mr Callenders ögon sköto en blixt, som egde ett motsvarande uttryck, och fästades derefter på Conyers, som blickade från det ena ögonparet till det andra. För ett ögonblick talode de tre ögonparen till hvarandra tydligare än ord kunde göra, i det hvart och ett hemtade mod af det andra. — Octavia, sade mr Callender mycket lugnt, gå ner till biblioteket och förklara för lord Hawkhurst omständigheterna vid ditt möte med Shervald. Lemna ej earlen förr än ni vunnit hans fullkomliga tro på er och er historia. Och under det ni är borta, skall jag förklera för Conyers, huru det kom till, att er onkel Windsor förmodag vara död, fastän ban fortfarande lefver. Octavia reste sig upp, kastade. en blick i en stor spegel, slätade ut sitt hår och lemnade rummet. XXVl. Det var verkligen ett svårt och bittert töretag, hvarpå Beryl inlåtit sig. Hon hade ämnat sätta upp hela sin lefnadshistoria, men hennes sår hede varit för djupa att tillåta henne gå till botten af dem. Hon började om och om igen sitt bref till Noble Desmond, men kastade den ena sidan efter den andra på elden. — Hvarföre skulle jag skrifva upp alla detaljerna? frågade hon sig sjelf. Blott han får veta sjelfva de yttre dragen af min histora, skall han nog vända sig ifrån mig, liksom Dane gjorde, och med långt större orsak, ty jag bar aldrig bedragit Dane, eldrig, och mr Desmond skall tro, att jag bedragit honom. Jag är känd såsom miss Star,