Göteborgsposten – 22 september 1874, sida 1

in i anledning af osäkerheten på landet. Han hade beslutat uppvakta landshöfdingen för att klaga öfver landtpolisens dåliga skick och såsom bevis derpå anföra, att kronofogden bodde 3 mil från vår väns bostad; men då erinrade han sig en omständighet, hvilken föranledde honom att inställa besöket hos länsherren. Här om året bade nemligen ortens kronobetjoning föreslagit, att inom hvarje kommun borde antagas och aflönas några raska och pålitliga karlar för att hålla uppsigt öfver den lösa och på oordningar begifna befolkningen i orten. Men vår vän hade då energiskt och med framgåog motsatt sig förslaget, dels emedan han icke ville förstärka byråkratien, dels ock emedan han ansåg, att kommunalnämdens ordtörande ganska väl kunde utöfva den för öfrigt alls icke ansträngande sockenpolisen, Af samma åsigt hade bomälde ordförande då varit; men sedan åtskilliga slagsmål inträffat, hade kommunalordtöranden, i stället för att med kraft uppträda, förbållit sig så neutral, att vår vän, som insåg, att han — ordföranden — ätven till lynnet är skräddare, tyckte bäst vara att retirera hit, der en betryggande polis redan fiones, Sedan hrr stadsfullmäktige under sommarens lopp så litet som möjligt tagit befattning med stadens angelägenheter, möter dem nu flera vigtiga frågor till afgörande. Främst på föredragnipgslistan står framställningen rörande Stockholms bergslagsbana. Det gäller nu, huruvida det bolag, som bygger den, skall komma ur sin svåra belägenhet eller försättas i en ädnu svårare. Det erforderliga kapitalet för banans fullbordande kan ej bolaget anskaffa utan medelst biträde af Stockholms kommun; men tvifvel har uppstått, huruvida den plan är tillförlitlig, som blifvit uppgjord, och med visshet kan antagas, att den möter ett skarpt motstånd hos stadsfullmäktige. Men äfven de äro försatta i en kinkig ställning. Kommunen är redan i denna jernväg intresserad genom beviljad räntegaranti för ett obligationslån å fem mill. kr. Erhåller nu bolaget icke undsättning, så måste bolaget afhända sig banan, och om icke då ett vytt bolag öfvertager och fullbordar den, måste Stockholms kommun, för att sauvera sin gisna räntegaranti, tillegna sig banan och fullborda den. Högst besynnerligt vore det likväl, om det första inhemska jernvägsbolag, som kommit på obestånd skulle blifva just det, i hvilket hufvudstaden är intresserad. Huru länge det varit fullständigt konstateradt, att Stockholms brandväsende icke är tidsenligt och ändamålsenligt organiseradt, vågar jag ej bestämdt uppgifva, icke heller när det var i ett tillfredsställande skick; men i tio år har den frågan diskuterats, huru och på hvad sätt ett ordnadt eldsläckniogsväsende här skulle kunaa åstadkommas. Det ena förelaget efter det andra har under dessa tio år utarbetats och — förkastats. Nu föreligga två förslag till prölning hos stadssullmäktige. Det ena är uppgjordt af en komit, som öfverståthållaren tillsatte. Antages det med några mindre modifikationer, så kan hufvudstaden snart motse ott väl ordnadt brandväsende; men detta förslag har granskats af stadsfallmäktiges drätselvämnd, och den har naturligtvis producerat ett annat förslag. Då komiterades går ut på en brandkår stäld på militärisk fot, så föreslår drätselnämnden en sådan kår etäld på civil fot, så civil, att den nästan kan kallas vaktmästarefot. Då komiterade föreslå, att kårens chefer ekola benämnas brandmajor, brandkapten och brandlöjtnant, så skola de enligt nämndens förslag benämnas brandchef, underbrandchef, öfveroch underbrandmästaro och manskapet skall ej stå under krigslagarne. Då komiterade föreslå, att brandkåren skall bestå af 3 öfverbefäl, 9 sergeanter, 34 korporaler och 180 man, summa 226, så föreslår nämnden en kår af 2 öfverbefäl, 4 underbefäl, 20 förmän och 80 man, e:a 106 man. Derigenom att nämnden minskat antalet, har den nedbriogat kostnaden för sin brandkår till 115,700 kr., för hvilken summa den likvist omöjligt kan åstadkommas, utan torde rätta kostaden blifva 150,000 kr. Komiterades kostnadsförslag slutar, efter några modifikationer, på 172,700 kr. Så står nu frågan. Antagligt är, att ibland stadsfullmäktige fiones ett stort antal, som lutar åt nämndens förslag, endast derföre, att det slutar på en mindre summa. Åtskilliga torde ock föreställa Big, att en liten brandkår med stor vattentillgång kan förhindra stora eldsvådor, och andra anse sig bäst komma ifrån saken genom att förklara den ej vara tilltyllest utredd. Då i mitt: förra bref omnämdos det besynnerliga sätt, hvarpå hr Louis Guilletmot här uppträdt med en broschyr, i hvilken han lof