Göteborgsposten – 21 september 1874, sida 2

under nama af grefve Henry de Lucay, hvilken tie. han eger rätt att bära, rest till Schwes I följd af sin törsvagade helsa skall han tillb:inga viatern i Italien, Vid den stora sältmanövern af Proussens armå i Hanrover voro inalles 48 främmande gsneralar och olficerare tillstädes, nemligen 3 från England, 6 från Ryssland, 8 från Sverige-Norge, 9 från Frankrike o. 8. v. Spenorsche Zeitung vill veta, att preussiska regeringen under sista tiden åter sysselsatt sig med det för 2 år sedan så mycket owordade förslaget om en kanal från Nordtill Östersjön. Från England skrifves, att striken bland grufarbetarne i Dean Forest elutats, sedan grufegarne lofvat att åter höja eflöningen något. Egarne till bomullsspinnerierna i Bolton ha gätt in på att antaga en akiljedomstols asgörande af tvisten med arbetarne. Sir Hercules Robinson har afgått till Fidschiöarne, åtföljd at flera officiela personligbeter, sannolikt för att ölvertaga förvaltningen af ön, hvilken som bekant öfverlemnat sig åt England. Föreningen till förmån för de sångne feniernas frigifvande ämnar afgifva en adress till det nya franska sändebudet i London, grefve de Jarnuc, för att lyckönska honom till hans utnämning och bedja honom använda sitt inflytande hos engelska regeringen till förmån tör de fångne seniernas srigifvarde. Senare post. Under vtneaförhören i den nu atalutade processen Bezaine i Grasse, Frankrike, har en hittille okänd upplysniog framkommit, hvilken väckt stort uppseende och ger anledning till många utläggningar. Ökverstelöjtnant Lefebro vid artilleriet, en förtrogen vän till öfverste Vilette, meddelade nemligen, att denne några dagar före Bazaines flykt anfö trott honom under tysthetslöfte, att fången haft besök af marskalkinnan Serrano, hertiginna af la Torro, den nuvarande presidentons öfver Spanien maka, hvilken hyste stor sympati för honom, Vitnet tillade, att det var prefekten i departem. Sjöalperna, markis de Villeneuve Bargemont, aom rekommenderat henne hos fängelsedirektören och skaffat henne tillträde till Bazaine. Då sängelsedirektören Marchis försvareadvokat begärde, att prefekten skulle tillspörjas angående denna punkt, nedlade allmänna åklagaren med stor bögtidlighet protest deremot, i det han tillade, att han icke trodde på det omtalta besöket. Dot oaktadt lät rättens ordförande prefekten i Nizza framträda för att afgifva förklaring öfver denna sak, och han intygade, att han verkligen gifvit marskalkinnan Serrano tillåtelse att besöka Bazaine; tillåtelsen gass torsdagen före flykten, och besöket hade egt rum på fredagen. Det har väckt allmän förvåning, att denna ometändighet alls icke dragits fram vid undersökningen och att den allmänna åklagaren var så ifrig efter att hindra prefektens hörande. Båda delarne äro ännu en fullständig hemlighet, och man har ätvenledes svårt att för sig förklara, hvarsör öfverste Vilette ålade öfverete Letbre att icke tala om marskalkinnans besök. Hvad betraffar hennes afeigt, tror man sig deremot kunna härom bilda sig en riktig föreställning med tillbjelp af några yttranden i Bazaines bref till utgifvaren at Nevyork IIerald. B.zsine säger, såsom man torde erinra sig, i detta bref, att han ännu känner gig i sin tulla krast, att han icke anser sin militära bana afalutad och att han ännu har pligter att uppfylla. Man trodde först, att detta betydde, att han hoppades ännu kunva uppträda i Frankrike för att medverka till kejsardömets återupprättande; men efter den upplysning, som framkommit under processen i Grasse, tror man, att marskalk. Serrano genom sin gemål erbjudit Bazaine ett befäl mot carlistorna. Detta är dock endast en gissving, och det skall snart visa sig, om den håller streck. Berger, den bonapartiske kandidaten i Maine-et-Loire, som töll igenom vid valet i söndags åtta dagar, har nu tillstält inrikesministern en skrifvelse, hvari ban tager tillbaka sin kandidatur till förmån för regeringskandidaten Bruas och uppmanar ministern att, såsom han botat göra, åtala honom för hans utfärdade valeirkulär. Man undrar vu, buruvida regeringen mottagit bovapartisternas anbud, hvilket i mångas ögon skulla kompromettera henne. Hon borde, menar man, heldre låta sin kandidat afträda för att lemna fältet fritt åt den radikale Maille. Nadaillac, den kände prefekten i Nedra Pyren6erna, har af Don Carlos erhållit stora korset af Isabella den katolskas ordea. Polisen har borttagit ur boklådsfönstren alla sotograsiporträtt af marskalk Bezaine. Från Spanien skritvos, att Don Carlos mottagit en skrifvelse från cazren af Ryssland, som deri försäkrar honom om sin sympati och beklagar, att spanska nationen skilt sig från sina gamla traditioner och missaktar historiens varningar, sålunda förlorande genom sina kroniska revolutioner den plats, som henne tillkommer bland europeiska folk. Czaren skall sluta sitt bref med uttalande at sina önskningar om upphörandet af det onda, hvaraf Spanien bemsökes. — Dat ryska organet i Bryssel, Le Nord förnekar visserligen icke bestämdt tillvaron af denna skrifvelse, men säger, att det helt visst icke innebåller några yttranden, af hvilka framgår, att czaren s:äller sig på carlistsakens sida. 421 albala Lt att anorann