Göteborgsposten – 21 september 1874, sida 2

nöjaktigt rättfärdiga er, då hon framställde sina misstänksamma frågor. Om jag känner den ridderlige earlen rätt, skall denna förklaring tända upp hans vrede mot lagkarlen i stället för mot er. Octavias ansigte började ljusna. — Jag skall nog ställa saken till rätta, förklarade hon, blott ej lord Havkhurst frågar, huru det kom sig, ett det ej var ljust i musikrummot. Gasen var tänd derinne som vanligt, men jag släckte den, innan lagkarlen kom. — Hawkhurst skall ej tänka på att göra den frågan. om han skulle göra det, kan ni låtsa okunnighet om eaken, och han skall tro, att någon af tjenarne gjort det i den förmodan, att ni gått ut: Men framställ ej sjelf någon sådan förmodan. Bäst att ej ingå i några enskildheter. Den sorgen är lätt bortjagad. Jag önskar att det vore lika lätt att skingra alla våra öfriga bekymmer. Jag trodde i början, att ni varit i någon tvist med Conyers. — Nej bevars, vi ha aldrig varit i tvist, sade Octavia likgiltigt. Vi älska hvarandra ej tillräckligt mycket för att någonsin råka i tvist med hvarandra. — Han behandlar er vördnadsfullt? — Naturligtvis. Han har vördnad för Oragthorpe, om han också ej har någon synnerlig vördnad för mig. Jag tror, att han tycker rätt mycket om mig på sitt sätt, att han är stolt öfver min skönhet och inser att jag skall bli en passande värdinna i hans hus, med mera dylikt; men han hyser ingen verklig kärlek för mig. Sanningen är, onkel Griffin, att vi båda äro allt för sjelfviska och ej ha sådan natur, hvari sann kärlek kan uppspira. Jag tycker om Rollyn, han är vacker och väl uppfostrad, och när han tillträder Hawkhurstska godset, skall jag sannolikt tycka än mer om honom; men hvad kärlek beträffar, så var det ej på grund af någon sådan känsla vi gifte-oss. — Nej, och som ni nu är Conyers hustru, så her kärleken ingenting att betyda. Octavia, sade mr Callender