Göteborgsposten – 19 september 1874, sida 1

— ——— —— sjelf och tillade, att hans fästmö, fröken Anna Rasmussen, skulle komma straxt efter till middagen. Assessorn spärrade upp sina ögon af förvåning, tog sig en dugtig pris ur en äkta Tuladosa och bad slutligen Åom förklaring på gåtan. Och hon kom — förklaringen nemligen, icke fästmön. Assessorn, som visserligen led af podager och således verkligen, i en mindre behaglig mening, var Åkammarherre, förklarade nemligen, att han alldeles icke kände till någon fröken Rasmussen, mycket mindre hennes tretiotusen. Blek som döden, hvitare än den oskuldsfärgade balsduk, han bar, for den unge mannen åter hem, klädde af sig högtidsdrägten, illusionernas förgängliga mantel, och bigtade upprigtigt hela den fatala historien för sina ömma föräldrar. Dessa tyckte som så, att det var bra som det var, men emellertid skulle man tiga som muren med alltsammans. Jo vackert ock! En köpenhamsk nyhetejägare fick tag i historien och nu står den hel och hållen i blana, den unge mannen -till skräck och androm till varnagel. Skaldekonungen Ahlstrand, hvilken en vår kollega härom året ville anse hädangången ur jämmordalen, har åter uppenbarat sig på den svenska skaldekonstens himmel, ja, just precis på Göteborgs horisont. Se här titeln på hans nyaste opus: ÄREMINNE, öfver den Store, Odödlige, Adle HjelteKonungen GUSTAF II ADOLF, Hans Årorika Segrar, den sista vid Lätzen den 6 November 1632, och DET INRE AF HIMLARNE, samt EN KÄRLEKSLAGER tillegnad de Goda, tappra Herrar och Damer i Göteborg a Skalde-Konungen J. E. Ahlstrand. Priset är 5 Rdr Rmt. Fem kronor! O, Ahlstrand, din blygsamhet är stor i Norden! Skyndom oss tillägga, att oi erhållit arbetet för hvad det egentligen är värdt — det är för rakt ipgenting. Se bär, för ro skull, ett litet utdrag ur denne Nicolaus Riis och Justina Nyströms värdige själafrändes snillefoster: En käplekslager tillägnad de Goda, Tappra Herrar och Damer i Göteborg Var hälsadt tappra, ädla goda, folk i vackra staden här, den sköna rika, Njut glädje frid och alltid sällhet, lycka — Der med, en Gud, Edert hjertas tolk, Med kärlekslager, för en himmel smycka. Förskönad i den rika glans, ni fäst en blomma Genom försköningen, i Gudens lagerkrans, Ni, goda som den vackra staden låte bygga — Der Englar trifvas och en Gud, I riker sköner kärleks skrud Och sköna dufvor ej är skygga. Er sträfvan, verksamhet och mödan, Ger skörden hos er Gudavän, i herrligt Sköna himmelen, der GudaDrotten, bestämt Lönens skörd, i följd af grödan, De sköna Englar upp ofvan himlaranden. Vltsordar bos all Englars verldars Gud I kärleksrika, sköna ljud, och skaldedrotten I lyroorden uppå den Sköna vackra jorden, och Gud uti välsignelsen, Välsignar er, som hvar och En i himmelrikets sköra salar, de ädla Englar I salig Guda säller frid, der Gudens Vitsord, för evigt om er trohet talar. Var god och icke stör mig i min tankegång, utbrast en skåltalare vredgad till en närgången asbrytare-. Tankegång, replikerade emellertid denne försmädligt, tankegång, hvilken lyx! — Lyx... — Ja visst, lyx, hvad ska den med gång som inte bar några tankar !