Göteborgsposten – 18 september 1874, sida 1

min högaktning, och jag skulle gerna vilja lemna honom tusen pund om året. Å — Han skall således ej bli er arfvinge, mylord? — Nej. Rollyn Conyers skall ärfva det mesta af min sörmögenhet. Sherwalds ansigte mörknade. — Förmögenheten skall således åtfölja titeln? sade han. Detta synes rättvist nog, mylord; men det påstås, att Conyers fört ett vildt lif och förslösat en förmögenhet. Man berättar underliga historier om hans sybaritiska vanor och hans slöseri. — Han har haft sin tid alt rasa. Så mycket bättre. Hans giftermål skall göra honom stadig, sade earlen. Han har ett godt hjerta, tror jag, ehuru han i verkligheten ej är så manlig som Desmond. Men han har fästat afseende vid mina önskningar, har lydt min vilja, her gilt sig med dottern till min gamle vän och på allt sätt sökt att behaga mig. Jag har derföre lofvat att göra honom till min arfvinge. Jag kan ej vänta, att hen skall vara ett dygdexemplar, men han skall uppbära mitt namn värdigt, det tror jag, och använda mina inkomster på ett passande sätt; Det var tydligt, att earlen hyste hemliga tvifvelsmål rörande hans utvalde arfvinges värdighet, att han ej var alldeles belåten med honom, men att han i alla händelser ville vidhålla sitt beslut. Sherwald förstod earlens känslor och yttrade: — Mylord, hela den här frågan om att uppgöra ert testamente är onödig. Ni är i er mannaålders fulla styrka. Hvarföre gifter ni ej om er? Förlåt, att jag kan synas närgången, men dagligen har man exempel på, att långt äldre män än mylord gifla om sig. Lord Manoring var sjutio år gammal, då han förlidet år gifte om sig med lady Catherine Geuise, och dagens tidning tillkännagifver, att en son och arfvinge blifvit född åt hans herrlighet. På den grund har hans utsväfvande novö förlorat sin arfsrätt, och lordens titel och rikedom öfvergår till hans son.