Göteborgsposten – 18 september 1874, sida 1

ter rörande hennes mans framtid, och hennes hjerta klappade högt, då hon hörde att hennes nyfikenhet nu skulle blifva tillfredsstäld. Uttalandet af esrlens åsigt rörande henne sjelf tycktes vara ett gynnsamt förebud. Hon lutade hufvudet ifrigt mot dörren för att höra, hvad som skulle följa. — Jag har uppsatt testamentet, såsom ni befallde, mylord, sade Sherwald, i det han drog upp ur fickan några pappersark, hopbundna med ett rödt band. Ni skall finna det alldeles fullständigt. De mindre summorna äro alla hvar för sig uppgifna med namnen på de personer, till hvilka de skänkas. Testamentets innehåll är för öfrigt alldeles sådant ni befalide. Det återstår blott att inskrifva namnet på den person ni utsett till er hufvudarfvinge och ett sedan påteckna ert eget namn och vittnenas. — Godt, sade earlen. Bitt ner, Sherwald, och läs upp testamentet för mig. Lord Hawkhurst slog sig ner i en stol. Mr Sherwald tog upp testamentet och uppläste det långsamt. Octavias ögon glänste, under det hon lyssnade till uppräknandet af de olika godsen och kapitalerna. Ion afundedes de gamla tjenarne de årliga summor, som onslogos åt dem. En girig längtan grep henne att komma i besittning af hela lord Hawkhursts förmögenhet ända till sista pennyn. — Jag har ej i testamentet omnämnt min unge slägting Noble Desmond, sade earlen tankfullt. Han är en ädel man men envis — vill gå sin egen väg, förstår ni, och går den med säkra steg. Jag känner ej en man med mera beslutsam vilja, än han har. Han skall säkert bringa sig upp till en framstående plats och i en framtid få öfverflöd på penningar, ty han har ett utmärkt hufvud. Han stötte sig med mig, under det han var på Hawks Cliff, och jag skildes från honom i vrede, Likväl förtjenar han —