Göteborgsposten – 14 september 1874, sida 2

ner sin förklaring deri, att en del nya lärostolar för folkrätt bildats i Rom, Pisa, Neapel eto. och studiet af detta ämne anses ovilkorigt på grund af den i Italien nu gällande undervisningsplanen. J Flere talare hafva ordat om mängden af utlandets solkrättsarbeten. Fastän den i Gånåvo utkommande Revue de droit international lemnar regelbundna litterära kritiker, har man dock betonat det önskvärda i åstadkommandet af en sorgfällig biografi öfver folkrätten. I förbigående må nämnas, att Bluntschlis verk i folkrätten för närvarande är under öfversättning på kinesiska. Institutet har jemväl haft under behandling de mycket omordade tre artiiklarne i det mellan Nordamerika och England d. 8 maj 1871 afslutade fördraget för utjemnande af Alabamatvisten. Dessa tre artiklar äro af följande lydelse: En neutral regering förbinder sig: 1:0. Att uppbjuda all sin förmåga för att inom sina maktgränser förbindra, det fartyg sättas i stånd att löpa ut till sjös, utrustas eller bemannas, då vederbörande regering har tillräckligt skäl till antagandet, att sådana fartyg äro afsedda för kaperi eller för fientligheter mot en makt, med hvilken hon lefver i fred. Den neutrala regeringen bör likaledes söka förhindra, det ett till kaperi eller fientligheter bestämdt fartyg lemnar gränserna för hennes område, förutsatt att sagda fartyg är helt och hållet eller till en del lämpligt för krigföring. 2:0. En neutral regering bör hvarken tillåta eller tåla, att krigförande makter begagna sig af hennes hamnar och farvatten för krigiska operationer emot hvarandra. Hon bör lika litet tillåta eller tåla, att en krigförande på hennes område förvarar eller fullständigar sina krigsförnödenheter, anskaffar vapen eller värfvar trupper. 3:o. En neutral regering är förpligtigad att inom sitt område och sitt farvatten vidtaga alla de åtgärder, som äro erforderliga för hindrandet af en kränkning af ofvannämnda förpligtelser. På samma sätt bör hennes förhållande ordnas till alla sådana personer hvilka äro underkastade hennes jurisdiktion. I afseende på dessa punkter har Bluntschli vid Institutets nu sammanträde förklarat, att de ej innehälla något nytt, utan kunna anses som en blott tillämpning af erkända folkrättsprinciper; dock måste under alla omständigheter samma grundsats gälla för neutralas vapenhandel äfven vid ett landkrig. Ifrån denna fordran skall Tyskland aldrig afstå. I svårare fall af en neutralitetskränkning skall under sjelfva kriget den neutrale behandlas som fiende; i lättare fall, men isynnerhet efter ett krigs slut, skall en skiljedomstol afgöra, dock endast öfver den neutrales skyldighet till skadesersättning af gods och billighetskäl. I denna anda hade Bluntschli uppställt fyra utkast till beslut, hvilka framkallade etf lifligt ordutbyte rörande isynnerhet hufvudfrågorna: ÄÅro Washingtonsfördragets bestämmelser angående neutralitetsbrott tillräckliga eller ej? Böra de sullständigas och huru? Gifver reglernas uppställning tillräcklig säkerhet, eller bör en ny redaktion af desamma förordas hos regeringarna? Kan man med säkerhet och något slags praktiskt nytta skilja mellan svårare och lättare neutralitetsbrott? Bluntschli segrade till sist.