Göteborgsposten – 14 september 1874, sida 2

såsom er hustru. Med erJkedom kan ni ingå hvilken förbindelse som helst, en k)Åglig måhända undantagen — ehuru det i våra dagar ej Jnes vara något hinder ens för en sådan. Octavias tillgiofenhet skall kanhända i sinom tid få träda i bakgrunden, för en varmare kärlek. Vid er ålder öfvergifver ej en nÅ tankarne på giftermål. — Jag har öfverg TFit dylika tankar för många år sedan, sade earlen me, Mötsligt rynkade ögonbryn och i kall ton. Jag skall akafg gifta om mig, och jag beder er aldrig vidare beröra ö Ja ämne, Callender. — Lady Eortia för min halfsyster, anmärkte Callender tankfullt. Hon ssde en kall, hård natur — hon var alldeles icke en qvi fa, som jag skulle trott kunna ingifva en så varaktig tillg fvenhet. Det är tjugo år och mer sedan hon dog, och: åhnu är ni trogen hennes minne. Likväl var ni ej särdeles lycklig med henne under det år ert äktenskap räckte, ty ert giftermål med henne hade mera varit ett så kalladt konvenansparti än grundadt på ömsesidig kärlek. Mr Callender väntade sig ett häftigt svar på dessa ord — ett utbrott af raseria, som till och med skulle kunna göra ett plötsligt slut på samtalet; men earlen drog blott en djup suck och rynkade sina ögonbryn, under det han blossade på sin cigarr. Plötsligt yttrade han i lugn och mycket sorgsen ton: — Hvarje menniskolif har sina hemligheter och sorger, Callender. Mitt lif synes er mycket afundsvärdt. Jag är en temligen framstående statsman — jag har stort politiskt inflytande — jag har stora rikedomar, hus, jord — jag har ett område, öfver hvilket jag herskar, med större makt, än mången liten tysk furste eger, och dock är jag ej lycklig. Samvetsqvalens mask gnager ständigt mitt hjerta. Jag har gjort något, för hvilket jag skulle gråta blodstårar, och jag går till min graf barnlös, utan någon arfvinge i rätt nedstigande led till all min rikedom eller till det namn, hvars glans jag ökat — utan något barn,