Göteborgsposten – 14 september 1874, sida 2

som begråter min död. Jag skulle ha velat vara en länk i den stora Havwkhurstska kedjan, jeg skulle ha velat oga ett eget barn, till att efterträda mig. Tbland tänker jag på det som kunde ha varit, ifall jag haft en son eller dotter — en son att vara stolt öfver, en son som kunnat dela mina förhoppningar, deltaga i mina sträfvanden, utföra mina planer — eller en dotter, som älskat mig och gjort mitt hem lyckligt. Han drog en ännu djupare suck och hans kinder bleknade. Callender hade aldrig sett den stränge, allvarlige earlen i sådan sinnesstämning och kunde ej rätt väl dölja sin förvåning. Men han svarade med låtsadt deltagande: — Denna längtan har ändock slutligen blifvit tillfredsställd, mylord. Den son, som skall deltaga i era sträfvanden och utföra era planer, är funnen i Rollyn Conyers. Och dottern, som skall älska er och göra ert hem lyckligt, är er gamle vän Windsors dotter. Earlen böjde på hufvudet utan att svara. — Conyers har utfört era önskningar till bokstafven, fortfor Callender, i det han gift sig med arftagerskan till Cragthorpe. Jag minnes, att ni lofvade att göra honom till er arfvinge — eller, riktigare uttryckt, ni förklarade er afsigt vara sådan. Octavias hastiga giftermål hindrade möjligheten att tillförsäkra henne sjelf den. förmögenhet hon fört i boet, och hennes inkomster användas lika fritt af hennes man som af henne sjelf. Conyers skall bli arfvinge både till er rikedom och titel — voro det ej derföre skäl, tycker ni, att gifva honom ett bestämdt årligt anslag, sådant ni säkert skulle bevilja åt er egen son, ifall ni hade någon? (Forte)