Göteborgsposten – 12 september 1874, sida 1

Försts gästen (ännu lugn): Hör på, hr N. N. Vi ha begärt färsk sparris! Värden: Ja, herrarne ha begärt färsk sparris! Andre gästen (något hetare): Ja, men den här sparrisen ä ju salt. .! Värden: Ja a, den ä salt! Förste gästen (uppbrusande): Nå men, det står ju färsk sparris på matsedeln ..? Värden: Ja-ba, det står färsk sparris på matsedeln . . . Andre gästen (ursinnig): Ja, men vi ha fått salt sparris... Värden (fortfarande förbindligt leende): Ja-a, herrarne ha fått salt sparris... (Gästerna se en stund på hvarandra och utbrista derpå i ett skallande skratt, hvaremot värden fortfarande bibehåller sitt orubbliga lugn). e mig en lämplig latinsk öfversättning på Sedan-festen? uppmanade någon. Hm. jag vet icke... — Hå kors: Post festum, vet jag! Hvad du ser ledsen ut i dag, med dessa ord tilltalades en person, som gerna vill gå och gälla för en non plus ultra gastronom, vid en promenad i Allönaf en god vän. — JN-a, jag mår ej rigtigt bra i dag ... — Nå, hvarför. det då? — Gastronomen (suckande, med ögonen smäktande höjda mot trädtopparne): ÅÄÅck jo, jag kom, tyvärr, att äta en Jransyak ärta för mycket till middagen i går!