Göteborgsposten – 11 september 1874, sida 1

RR — ä881— tidningen Sickle i anseende till dagens höga betydelse icke utkom, Det är eljest bara på fettisdagen som det demokratiska bladet förurnar eina arbetare denna ledighet — att såsom andra tidningar hålla helg på Långfredagon, Juldagen o. 8. v. skulle allt för mycket strida mot dess principer. På flera ställen i kodsorton synas deremot uppträden ha egt rum som börjats med Marseillaisen och slutafs med arresteringar. Storfarsten Constantin af Ryseland ankom i fredags afion till Paris och mottogs vid Nordbangården af hela den ryska ambassadens personal samt af en af marskalk Mac Mahons adjutanter. Han begaf sig genast till ambassadhotellet, besökte i lördags kl. 2 marskalken i Elysåepalatset och mottog någon stund senare dennes kontrabesök. På qvällen gafs af först Orloff en stor diplomatisk diner, till hvilken alla chefs de mission voro inbjudna. Då vår minister s. n. befinner sig i Sverige, voro vi således der icke representerade. Att något men härigenom kan tillskyndas vårt fäderneslands allmänna eller våra landsmäns privata intressen, är väl näppeligen att befara; men förlusten torde i stället ha varit vår fränvarande representants egen. Ryska ambassaden har nomligen en kock, hvars namn — han heter Veribgadia lärer, stråla som en stjerna af första ordningen bland vär tids gastronomiska ka lala is, och han säges vid detta högtidliga tillfälle ba ötfverträffat sig sjelf. F. d. konungen af Hannover är ocksä nyligen ankommen till Paris föratt stanna här ett par veckor, hvarefter: har, likasom storfursten, reser för att göra någons tids badkur i Biarri:2. ot gla Man väntar med, hvarje. dag erhålla underrättelsen om Guizots död. Den 87-årige illustre statemannen och. författaren bebor vanligen sin egendom Val-Richer i Normandie och hela hans samilj har hastigt skyndat till honom för att mottaga. hans sista auck. Guizot har ända till de sista dagarne ätnjutit on gällsynt god helsa bäde till sinne och kropp; det är icke tre veckor sedan han skickade nytt manaskript till sin stora sranska historia till sina förläggare Hachette,s.C:o. Dot väntas en ny del deraf: till julen, hvarigenom det stora arbetet skulle vara fördt. ända till slutet at Ludvig XIII:e tid. Eit lyckligtvis sällsynt, fall af. brådmogonhet i brott har i dessa dagar sörekommit. Man: har arrosterat en liten pojke, som försökte döda sin äldre broder med en knif, efter att förut. ha brukat samma knit till att afskrapa: sosforn af on bundt tändstickor, i ändamäl att dermed aflifva sin mor. Det lilla miesfostret är sju är gammal! — Får han lefva och untveckla sig i samma riktning, så skall. han. förmodligen komma att öfverträfsa en annan vilde, som nyligen fått sin dom och hvars brott upprört äfven dem, som: genom den dagliga läsningen at tidningarnes brottmälsereforater hunnit att bli temligen blaserade på dessa ohyggligheter. Förhällandet var följande: ÅA4r. I en liten; by, vid namn Faverolles i dep. Eure et Loire lefde en fsamilj vid namn Plass, bestående af en moder, nära 50 är gammal, och hennes två barn, sonen Albin, 22 är och dottern Apna, 20 år gammal. För att komma i besittning! af. moderns tillgångar, beslöto barnen att. döda henne. Föret försöktes utvägen med fosforlösning, men förgäfvos. Modren var sjuk, on läkare tillkallados och föreskrof ett medikament; men i stället för att gifva den sjuka: in detta, tillblandade syskonen gittet, som röcktos henne af dottern. Etfter intagandet följde uppkastningar, hvarigenom den sjuka befriades från giftet. Albin beslöt då att döda henne genom ett annat medel, som skulle verka hastigare och säkrare. Han och systern gjorde i ordning ott rep, hvarmed de under natten strypte modern. Mordarbetet räckte i tjugu minuter, hvarunder Albin, enligt eysterna vittnesmål, arbetade som en häst; han oläpade offret rundtomkring golfvet, stannade emellanät för att draga till ropet härdare och slutade med att. sätta knäst mot moderns axel för att riktigt kunna draga till rännsnaran. Systern åskådade allt detta, men lade icke omedelbart hand vid mordet. När dödaryckningarne hade upphört, närmade hon eig till liket, upplyfte en af dens armar och lät den falla ned, för att derigenom se om hon var riktigt död. Säkra derom, hjelptes begge syskonen åt att söka. igensopa apären eftor brottet, men dessa voro alltsör synbara och vid första anblicken upptäcktes saken af den som skulle hjelpa till att svepa liket. — Arresterade, erkände begge två brottet, och sonen berättade. otvunget, ehuru ntan pågon synbar ånger, huru dervid hade tillgått; systern afgaf