Göteborgsposten – 10 september 1874, sida 2

hanget till protokollen för en enda af våra senare riksdagar. Derjemte förordas ettfortsatt utgifvande af Svenskt Diplomatarium. På en lättläst uppsats af Y. 5. oms Naturfilosofii och empirisk naturvetenskap föjjer en längre afhandling af H. Hjärne, handlande om Statsreglering och konungamakt, hvilken är af synnerligt intresse och skrifven med talangfull skärpa i bevisningen. Förf., som inleder sin uppsats med en temligen vidlyftig historik, betonar lifligt nödvändigheten af en aktningsfull samverkan mellan de båda statsmakterna, konungamakt och folkrepresentation, hvilkas ömsesidiga förhållande bör väl klargöras. Uppfattningen af den senaste s. k. konstitutionella konfliktens art och betydelse är måhända i ett och annat afvikande från vår. I elutet af sin ashandling yttrar förf. följ., hvilket vi deremot finna för egen del allt skäl att underskrifva: Konungen är icke satt till uppsyningsman öfver riksdagen, att denne ej må förgå sig, utan att med honom såsom en lika berättigad statsmakt samverka till Sveriges rikes bästa och sörkofran. Att denna samverkan nu och hädanefter, under en tid af framåtskridande, i många afsoenden storartadt, må, såsom i gamla dagar, varda kraftig och innerlig, det är eäkerligen så godt som hvarje svensks önskan. Vi vilja ej hafva Åregerande ständer. Vi vilja ej hafva en regering på defensiven. Vi svärma ej för den parlamentariska skolastiken, som gör förtroendet mellan konungens råd och folkets ombud till ett mekaniskt räknestycke. Men förtroendet måste finnas. Och det måste hvila på ömsesidig vördnad för lagen. Nolumus leges Anglie mutari, var lösen för det engelska folkets frihetskamp under medeltiden. En sådan konservatiem är den tryggaste borgen ätven för vår frihet. Vi böra ingen omskiftelse tåla, hvarken uppifrån eller nerifrån, i grundlagens maktfördelning. Ty lagen är af forno högst i Sveriges rike. Han stär öfver både konung och folk, både råd och ständer. Af folktidskriften Land och Folk, utgifven at Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande, har detta års andra häfte utlemnats, innehållande uppsatserna: Norrland, af A. Cajanus; Småländskt folklif för 70 år sedan, af G. Djurklon; Mekka och vallfärderna till Kaaba, efter Barton; Uppstigningen på Montblanc, af Pritschner. Jemförelsevis goda träsnitt illustrera den med smak valda texten. Af Tidskrift för Hemmet ha häftena 3 och 4 af innevarande årgång utkommit, innehållande följande uppsatser: Från pietismen till en sann tro, af E. M. Rappe; Mäster Plut, af C. R. Södling; Konster i Hemmet, af Jacob Falke; Troldgjöllet af M. Thoresen; Är Riksdagens anslag till elemontarskolor för flickor användbart? Litterärhistoriska målsmän i våra dagar, af A. W. A; I slutet af September, poem; Baldersmyten, efter anteckningar vid O. Arvesens föreläsningar; Barnlitteratur; Bref till hemmet från en i Brasilien bosatt ung svenska ; Slöjdnyheter; Förklaring af mönstren. At Fra Videnskabens Verden ha vi mottagit häftena n:o 5 och 6, innehållande det förra en intressant afhandling af prot. Th. Kjerulf, kallad Nogle af Geologiens Tidmaalere, och det senare en ganska lifligt skrifven framställning af Guldlandens Opdagelse og Virkningerne derat, af William Scharling. Rättelse. I gårdagens n:o af denna tidning förekommer under rubriken ÅDet nyupptäckta landet uppgiften, Åatt man efter 3 månaders ansträngningar icke kommit mer än en dageresa från fartyget, hvilket i st, f. 5 månader skall vara 2, såsom ock torde framgå af innehållet.