Göteborgsposten – 10 september 1874, sida 2

— Skulle ni vilja se närmare på det? frågade Beryl. Hon steg fram för att visa det. Mrs Margle kastade en nyfiken blick på juvelen, spratt till och uppgaf ett högt rop. — Hvad är det mrs Margle? frågade Beryl. Har ni sett det någon gång förr? U Hundra gånger. Det var hennes — mrs Grays. Huru har den kommit i er ego, miss Star? Öfversten gaf henne den, innan han förde henne till Climatis pilla, och jag hörde henne säga, att han gifvit henne den såsom en bröllopsgåfva. — Är det ej något misstag? Är ni säker om, att det var denna juvel? — Säker! Jag kan svärja derpå inför hvar enda domstol i landet. Jag har många gånger haft den i mina händer. Jag hade rätt; er likhet med henne innebär något. Hvad är det för gemenskap mellan er och mrs Gray? — Hon var min mor. — Huru! Hon er mor? — Ja, hon var min mor. Jag måste ha blifvit född blott några veckor efter hennes flykt från Clematis villa. — Och hon — hvar är hon? — Hon dog vid min födelse. . Mrs Margle torkade sina ögon. Förvåning och en hel mängd andra känslor kämpade hos henne om öfvermakten. Slutligen yttrade hon? — Huru kommer det sig, att ni ej bär er fars namn? — Var detta hans namn? Var hans verkliga namn Gray? — Jag vet ej — jag tror ej det. — Då vill jag behålla det namn min mor bar såsom oskyldig flicka. Det gläder mig höra, att hon trodde sig vara hans hustru. Hon omtalade aldrig sin historia för sina slägtingar, och de trodde det värsta om henne. Hennes bror förbannar hennes minne ännu i dag, sade Beryl