Göteborgsposten – 10 september 1874, sida 1

AAA—— mådde mig och de två tjenarne att äfven söka efter henne Han trodde, att hon dödat sig, men lät oss fortsätta efterspaningen. En dag, då vi alla voro ute, kom hon tillbaka till villan, beredde sig inträde med den nyckel hon alltid bar i sin ficka, tog sina kläder och juveler och förde dem med sig i en droska, som hon hade i bered. skap. En af grannarne såg henne inträda i huset och gå ut igen, men kunde ej uppgifva hvilken riktning hon tagit, då hon aflägsnade sig. Droskkusken kunde ej heller bli uppspårad, — Såg ni någonsin mrs Grays vigselattest, mrs Margle? frågade mrs Toploft. — Nej, men hon var en aktningsvärd dame och ansåg sig vara öfrerstens hustru. Min tro har alltid varit, förklarade mrs Margle, att det varit något slags maskeradvigsel, som hon tagit för verklig. En gång såg jag henne på knä för honom — de visste ej att jag såg dem, och det skedde helt och hållet tillfälligt — och hörde henne på det mest bovekande sätt bedja honom erkänna henne såsom sin hustru för hennes arme fars och älskade brors skull; men det var något af hennes yttranden som gjorde honom uppbragt, han råkade i raseri och sade henne, att han aldrig skulle erkänna henne såsom sin lagliga hustru. Och likväl tycktes han dyrka henne, Jag är säker om, att hon var offer för något bedrägeri vid vigseln. — Huru gick det med öfverste Gray? frågade Beryl i låg ton. Hvad gjorde han efter hennes försvinnande? — Han behöll villan i sex månader och kom ut till den en gång i veckan för att se, om hon kommit tillbaka igen; men hon kom aldrig — åtminstone sågo vi henne aldrig. Slutligen sade han Oss, att han blifvit utkommenderad till Indien med sitt regemente, hvarefter han afskedade tjenarne och for bort med krossadt hjerta. Jag har aldrig sett honom sedan. Jag antager, att han dött i Indien,