Göteborgsposten – 10 september 1874, sida 1

åMed anledning af donna erinran begaf si 8. G. in i nästa rum. Fullmäktiges öfverläggnin 2-1 upptog blott några minuter. G. fick åter ir ts träda, underrättades om, att hans framställnin, le bifallits, hvarefter han öfvorlemaade det nys af nämda ponningobeloppet och mottog i utbyt ett af fullmäktige undertecknadt samt af banko 4 sekreteraren OSsbahr kontrasigneradt telegran 5. j af innehåll som G. begärt. Med denna hand n ling begaf han sig genast till telegrafens cen a tralstation, och kl. 28 på aftonen afsändes n det vigtiga telegrammet. 8 Dermed var skånska banken räddad — troligen alla bankerna äfven. Första underrättelsen om skånska bankens bekymmersamma ställning erhöll statsrådet Gripenstedt den 7 december på aftonen; men d. 9 anlände sådana underrättelser, att G. beslöt vidtaga de åtgärder, som här blifvit omnämda, och den 11 kunde styrelsen för skånska banken utan riogaste fruktan, enär den erhållit tillräcklig kassaförstärkning, motse den förestående invexlingen. För sina åtgärder till bankens räddning erhöllo både finansministern och hr Wallenberg naturligtvis styrelsens lika varma som uppriktiga tacksamhetsbetygelser. Men hemlighållas kunde dock icke, att skånska banken genom finansministern erhållit undsättning: att åtgärden på hans framställning beglutats af regeringen, antogs såsom otvifvelaktigt, och då vid påföljande riksdag både han och regeringen icke vore bättre än vanligt anskrifna hos oppositionen och de talrika protektionisterna, så egnades en synnerlig uppmärksamhet i konstitutionsutskottet vid granskningen af de i statsrådet 1857 förda protokoll rörande finansärendena, för att kunna uppdaga det regeringsbeslut, genom hvilket skånska banken blifvit räddad. Men något beslut i detta hänseende fanns icke. Att räddningsmedlet låg i k. brefvet d. 11 dec. till statskontoret att 12 million rdr skulle till riksgäldskontoret öfverlemnas, anade ingen af utskottets ledamöter, enär flere dylika bref om statsmedels öfverlemnande förefunnos. Andå mindre kunde man ana, att finansministerns personliga inflytande på fullmäktige i riksgäldskontoret tagits i anspråk, och att då fullmäktige hyste betänkligheter vid att afhända sig ett den tiden så betydligt belopp, dessa genast undanröjdes derigenom, att fiaansministern icke tvekade afläta den note till statskontoret, hvarigenom riksgäldskontorets kassa åter försattes i normalt skick. Det var genom affärdandet af denna note — inaan det ofvan nämda k. brefvet kande expedieras — som finansministern ådagalade både sin makt och sin förmåga att i rätta stunden använda den. Det torde väl förtjena i minnet återkallag, att skånska banken på det sätt som här anförts blef undsatt och räddad — Jura dagar innan ständerna mottogo K. M:ts proposition om upptagande af tolfmillionerslånet för hanlelns och näringarnes förseende med tillfälligt örlagskapital. Huru stort förlagskapital skulle mfordrats och huru skulle det väl kunnat er;llas, om den sydsvenska privatbanken, oförnögen att fullgöra sina åligganden, hade stängt itt vexlingskontor och derigenom åstadkomnit ott öfver hela landot utbredt misstroende Bot alla de enskilda bankerna? Att en sådan bank i landets rikaste proins kunde försättas i den ställning, att den ödgades hos finansministern anhälla om hjelp ch att samma bank icko sjelf kunde anskaffa n half million, torde nu förefalla mängen ära nog oförklarligt. Men eripras bör, att en rörliga kapitaltillgången 1857 var helt nnorlunda än den nu är, och dessutom, att ed penningekriser är förhållandet detsamma om med epidemier: sedan de gjort sin rund ch anställt förödelse, upplyses man om, huru 3 uppkommit och huru de bort förekommas. er — — — OO: — 8