Göteborgsposten – 8 september 1874, sida 2

Blick på pressen. A. B. innehåller i en uppsats med anledning af en åtgärd af vår nuvarande ecklesiastikminister följande: Bland de tidningsläsare, som ha för sed att följa med annonsafdelningens omvexlande innehåll, torde åtskillige ha funnit det lärorika förenadt med det underhållande, det nyttiga med det angenäma?, det öfverraskande med det hvardagliga, då blicken töll på tillkännagifvandet, för någon tid sedan, om en ledig Iektorsbesattning i teologi och — hebreiska! Det skulle ej förundra oss, om en och annan natur med utpräglad böjelse åt det skeptiska hållet funne sig föranlåten att ifrågasätta ett sådant tillkännagifvandes trovärdighet, trots dess officiela ursprung, och förmoda, att texten råkat blifva korrumperad; det skulle till och med glädja -oss, om man kunde uppföra den otroliga kungörelsen på tidningstryckfolens räkning, men denna oegennyttiga tillfredsställelse är oss dess värre förnekad. Till den lediga lektorsbefattningen i hebreiska språket vid ett af Sveriges elementarläroverk äro tvenne sökande anmälde, som säkerligen ej tagit miste om de åligganden, som de vilja åtaga sig. Ed Det är visserligen sant, att statskalendern. upptager ett betydligt antal elementarläroverk med lektorat i hebreiska — detta ämne, efter en egendomligt skiftande protkarta, törenadt än med teologi, än med grekiska, än med latin, än med teologi, filosofi och modersmålet. o. 8. v. Det är ock sant, att 1859 års skolstadga upptager hebreiska bland skolans undervisningsämnen. Men man hade trott, att denna nog fornartade anordning skulle, så fort sig läte göra, sättas på ÅAussterbe-Eiat. I det törslag till förändrad anordning i vissa delar af rikets elementarläroverk, som af K. M:t godkändes i början af sistl. år, ingick nemligen också den bestämmelsen, att den hittills såsom valfritt läroämne upptagna hebreiskan skulle från elementarundervisningen uteslutas, till stöd för hvilket förslag antördes, att valfria ämnen böra, icke minst på grund af den för god ordning menliga obestämdhet i afseende på lärarnes tjenstgöring, de vålla, från läsordningen utgå-. Nu är det lätt att inse, att först småningom åtekilliga af de saststälda förändringarne kunna verkställas. Men hvarför uteslutandet ur läsordningen af ett sådant läroämne, som hebreiska, med den ställning det. hittills innehatt, skulle kräfva några längre törbeberedelser, och hvarför man, af hänsyn till detta ämne, skulle vid uppkommande ledigheter