Göteborgsposten – 8 september 1874, sida 2

finna sig nödgad att bibehålla hinder, som på detta sätt kunna förevigas, mot en utan tvifvel i många punkter påkallad förbättring af ämnesfördelnlngen mellan lärarne, är mycket svårt att fatta. Ea förklaringsgrund ha vi bört anföras, som här må nämnas, utan att vi dock vilja uttala någon gissning om, i hvad mån den kan vara riktigt funnen. Strykes hebreiskan bort från ett lektorat i teologi och hebreiseka — har man sagt — så skall det blifva en, ännu mer än hittills, i ögonen fallande orimlighet att vid våra elementarskolor, vid dessa läroverk för allmän bildning, upprätthålla lektorat i teologi, ett läroämne hvars inskränkning inom måttligare gränser än de nuvarande endast kan vara en tidsfråga; en så konservativ skolkomit, som den 1870 förordnade, har ju önskat en anmärkningsvärd reduktion: af det teologiska studiet i elementarskolorna, och i betraktande at den lifligt röjda oro, hvarmed detta tidsenliga förslag från vissa håll helsats, är det förklarligt, om den med någon områdesförlust hotade teologien sträfvar att i hebreiskan få behålla en bundsförvandt, som kan hjelpa till att upprätthålla skenet af berättigade anspråk på en betydande ställning i undervisningsplanen. Huruvida sådana betraktelser gjort sig gällånde till förmån för ett läroämne, som K. M:t omsider formligen utdömt, efter att den upplysta allmänna meningen långt förut i den delen blifvit ense, derom skola vi ej tillåta oss att uttala någon förmodan. Men derom kunna vi ej hysa någon tvekan, att den ifrågavarande punkten i skolreformen utan några som helst svårigheter eller rubbnigar kan genomföras, och att derför är förunderligt, om vederbörande i oträngdt mål gå att förlänga en otjenlig, af dem sjelfva ogillad anordning, samt uppresa hinder mot sina egna tillkännagifna afsigter och sattade beslut. j