Göteborgsposten – 7 september 1874, sida 1

underrättad om expeditionen, vidtagit åtgärder för att gripa ledarne deraf och att Tounens och Keunk mycket riktigt blifvit arresterade. Sällskapet hade nemligen i slutet af maj arländt till Buenos Ayres, och der befraktat ett siskarefartyg af temligen stor drägtighet för att föra dem till Bahia-Blanca på patagoniska kusten, hvarifrån det var meningen att uppnå det inre landet på mulåsnor. Man hade lyckats att undgå chilianska ministerns i Buenos Ayres vaksamhet, men företaget beryktades snart, och ett litet krigsfartyg tillhörande argentinska konfederationen uteändes för att gripa Tounens och hans följeslagare. Han återfördes såsom fånge till Buenos Ayres, och man fann hos honom, utom åtskilliga papper, som intygade hans identitet, geografiska kartor öfver hans länder samt hans konungsliga signet. Han sitter för närvarande innesluten i fängelset Cabildo, der han har god tid att reflektera öfver de menskliga tiogens förgänglighet. Sedan några dagar pågår i de Sköna konsternas akademi en utställning af de stora dekorativa mälningar, utförda af hr Paul Baudry, hvilka skola uppsättas i den nya operans soyer. Det är några ofantliga dukar, på hvilka konstnären arbetat under vio års tid. Det skulle vara orättvist att döma dessa arbeten, på hvilka ett ofantligt arbete och onekligen mycken talang blifvit nedlagda, efter den mindre lyckliga effekt, som de under sin närvarande uppställning åstadkomma. De äro nemligen der de stå belysta af solstrålarne, infallande genom en ofantlig glasvägg, med en styrka, som ger åt hela färgtonen en enformig blekhet och som äfven inverkar menligt på bedömandet af teckningen och konturerna, hvars effekt nu ej kan uppfattas så som den skall presentera sig på afstånd. — De ifrågavarande målningarne, oberäknadt åtta muser (den nionde har ännu icke hunnit bli färdig), utgöras dels af sju stora kompositioner, dels af tio mindre, framställande de i musikalisk hänseende mest framstående nationerna, dels slutligen af två stora figurer, Tragedien och Komedien. Bland de förstvämda är den mest framstående sjelfva plafondmålningen; på en häst, som vildt stegrar sig, sitter en genius, klädd i purpur och hvars hufvud omgifves af eldslågor; han häller i handen den symboliska lyran och en annan genius, aväfvande med utbredda vingar bredvid honom, lyssnar till tonerna derifrån. En mängd grupper af genier, barn och qvinnor äro harmoniskt fördelade, så att de uppfylla de särskilda partierna af den ofantliga duken, hvilken efter min meniog är konstnärens bästa verk. — Men matt företaller den första af väggmålningarne ÅOrpheus och Mänaderna?, der både Orpheus saknar mera idealisk skönhet och Mänadernas raseri förefaller konstladt och sökt. I ÅParis dom är deremot herdeprinsens skönhet anmärkningsvärd och gudinnorna, af hvilka de två uppbragta och förödmjukade aflägsna sig, medan Venus med en viss blygsam triumf närmar sig till Paris, äro formfulländade gestalter. Men hvad hörer egentligen denna bild till. operans dekoration? Den heliga Ceciliat-och Konung Darvid, åt hvilka hr Baudry egnat två af de andra stora kompositionerna, se ut som om de skulle. vara smått generade af grannskapet, den förra sluter ögonen likasom för att slippa se denna trämmande verld och David tyckes icke komma sig riktigt före med sitt harpospel. Han är för öfrigt en allt annat än poetisk gestalt, och Saul ser också i sitt ursinne så vederstygglig ut, att man måste förtvifla om musikens makt att tämja honom. Stormningen och Herdarno visa musikens makt under striden och idyllens fridfulla lugn; den senare torde möjligen ha att tacka den ofördelaktiga belysniogen för sin bleka och matta färg, i den förra fianes en förträfflig figur, krigets genius, hvars uttryck är alldeles ypperligt. Af de tio nationalitets-mälningarne, utförda i maneret grått i grått, äro endast tre synliga för publiken (eller vore det åtminstone den dagen jag besökte utställningen); de andra sju stodo vända inåt väggen. Jag är således icke i tillfälle att upplysa om Sverige fiones med. De, som jag såg, voro Britannia, Italia och Gallia, hvilkas symbol jag bekänner mig ej rätt förstå. — Hvad slutligen Muserna samt Tragedien och Komedien angå, så faller det genast i ögonen att artisten icke haft något. förråd af originalitet att bestå dem, det är samma och evigt samma konventionela figurer, som man sett hundra gånger förr, Men, såsom jag började med att säga, det är orätt mot artisten att döma hans arbeten allt för strängt innan de kommit på sin rätta plats. Så som: de nu presentera sig, är det omöjligt med den bästa vilja att fiona dem vara mästerverk. Man har nyligen trott sig göra den i konsthistoriskt hänseende högst anmärkningsvärda upptäckten i slottet Amboise af Leonardo da Vincis graf. Man visste att Florentinerskolans store mästare, som dog i Amboise 1519, hade blifvit begrafven någonstädes der i trakten, och man har nu i sjelfva slottsade jag henne för alltid. Jag har — NN DPÖBUuYSF BUVYDÖOFan AfÖ-AR PoÖT CCT Ru