Göteborgsposten – 7 september 1874, sida 1

— Men det är omöjligt, att jag någonsin kan bli upptäckt. Beryl tror mig vara död. Jag lemnade denna efteråt uppgjorda dagbok, för att hon genom läsningon af den skulle få en sådan afsmak för sjelfva minnet af mig, att hon skulle afstå från mitt namn och dölja det faktum, att jag någonsin varit gift med henne. Hon betviflar till och med, att mitt namn var Conyers. Jag är känd bär såsom Rollyn Conyers, ej såsom Dane Conyers, och skilnaden i namn är af stor vigt. Den gör mig ännu tryggare. Men hon skall aldrig komma till England, då hon tror mig vara död och efter mottagandet af gamle Stars infama bref. Hon är för stolt att visa sig i England. Hon skall få någon slags plats, lefva obemärkt och dö okänd. Jag är för alltid befriad från henne, och jag har bestämdt ingenting att frukta. Jag är fullkomligt trygg. Striden var förbi, den onde engeln bade vunnit segern. Men under den återstående delen af natten fortfor han att gå af och an i rummet, i det han än kände fröjd, än samvetsqval, och på samma gång han sköt skulden till sitt nedriga hendliogssätt på ett oblidt öde, var han fast besluten att nu fortsätta på den väg han beträdt. Efter frukosten nästa morgon red han ut, såsom lord Hawkhurst antog för att göra ett besök på Cragthorpe. Earlen såg hans affärd med ett småleende på sina läppar. — Jag tyckte om Desmond, tänkte earlen, men det är ett bevis på Conpers öfverlägsenhet, att denna oskyldiga flickas hjerta genast gafs åt Conyers. Hon tvekade ej emellan dem. Hon har sin fars rättframma, tillitsfulla natur och skall bli en passande herrskarinna på Hawke Cliff. Hon skall vara såsom en dotter för mig. Conyers begaf sig ej genast till Cragthorpe utan red skyndsamt till Penzanae och lyckades erhålla det nödige tillståndsbrefvet till vigseln. Några timmar derefter red han med dokumentet på fickan och vid det bästa lynne till Cragthorpe.