Göteborgsposten – 7 september 1874, sida 1

—kIn ———— ut till Ludvig XIV:s stad och ehuru lusten att begapa en kung visst icke är mindre här än annorstädes, så hade parisarne denna gång föredragit att hålla sig bemma. Sjelfva Verbailles-befolkningen afhöll sig den dagen från alt besöka parken. Knappast någon tidning har talat om hela saken. Man har icke velat egnat någon uppmärksamhet åt den tyske sästen, hvilken äfven på annat sätt kommit i erfarenhet af den nationala antipatien. Konun: gen skall nemligen ha fått emottaga ett artigt, men bestämdt undanbedjande från åtskilliga artister, hvilkas atelieror han tillkännagifvit sin önskan att besöka. Versailles lärer icke heller på den kungliga turister ha gjort vid närmare bekantskap det intryck, hvarpå han hade beredt sig. På samma gång som han väl beundrade det oförhkneliga majestätet i sjelfva slottsbygnaden och parkens grandiosa anläggning, har han, säges det, icke kunnat undgå att, likasom ett vanligt menniskobarn, fiona det hela ofantligt ledsamt, Det har talats om, att konungen, som säges vara en passionerad beundrare af Ludvig XIV, hade ämnat att skänka Baiern ett annat Versailles, som han skulle låta bygga utanför Mänchen, men denna plan torde ru komma att undergå väsendtliga modifikationer; i stället -för den klassiska prägel, som utmärker originalet, vill ban romavtisera kopian; ty, såsom han sjelf yttrade: jag är icke kuog Sol jag, jag är kung Månsken. — Han läser således Kladderadatech, som mer än en gång afbildat der Mondschein-ritter, något karrikorad, säsom han i trubadurkostym och med mandolinen på arm brukar irra omkring i Hohenschwangares lundar — ett af de mest kuriösa exemplar både af furstar och menniskor, som samtiden har att uppvisa. Likväl icke den aldramest egendomliga, ty palmen tillhör ÅAntonius-Aurolius I, konung af Araucanien och Patagonien. Det är icke värdt att leta efter denna potentat i statskalendren, ty ehuru han verkligen är eller åtminstone varit hyllad af sitt eget folk (något som icke kan sägas om den europeiska regering som häromdagen hedrades med SverigesNorges högtidliga erkännande), så ba hans kusiner på tronerna envist vägrat att låtsa om hans tillvaro. Hans historia är i allt fall en hel roman, Mannen är franswan och heter de Tounens samt var för åtskilliga år sedan prokurator (avou) i någon stad i södra Frankrike, jag tror Toulouso. Huru han kom att göra en resa i Sydamerika, minnes jag ej rätt, alltnog han råkade att komma med i någon af de fejder, som icke äro ovanliga i dessa trakter, och blef verkligen, detta är fullkomligt notoriskt, erkänd såsom konung af åtminstone en del af de stammar som bebo Araucanien, det vidsträckta område som ligger mellan Chili, Argentinska republikan och Patagonien och som ethnografiskt närmast hörer till sistnämda land. I sin egenskap af Gascognare erfor han någon tvekan att foga sig efter ett frit! folks fria val — man har i hans land goda prejudikat på sådant, Meningen var för öfrigt att ställa hela landet i lydnadsförhållande till Frankrike, emot åtnjutande af vissa förmåner, så mycket nödvändigare för honom som hans nya undersåter icke förstodo sig på ens den första grundvalen för en ordnad monarkisk styrelse, en lämplig civillista för monarken, För att reglera sakerva reste han till Paris, der han ville uppträda såsom suverän furste, erbjudande ett iredsoch vänskapsförbund åt kejsar Napoleon. Men som han var fattig; stackare karl, och från sitt nya rike icke ens medförde så mycket som sjeltva ordens-stjernorna till den dekoration, som han hade instiftat, så blef ban föremål för ett hejdlöst spektakel och fick aldrig ens komma så långt som i UMuileriernas antichambro. I stället lyckades han att intressera några privata personer för sin konungsliga affär och reste tillbaka till sitt land på ett eget skepp, fullastadt med varor och vapen. Men under tiden hade Chili satt sig i besittning at Araucanien, och hans f. d. undersåter togo honom utan vidare till fånga. I ett par är befann han sig i denna belägenhet, men lyckades slutligen rymma och kom tillbaka hem till Frankrike, åtföljd af sin s. k. förste minister, hvilken nödgades nedläta sig till att bestrida kocksplatsen på ett kofferdifartyg för att så fri hemresa för sig och sin monark. -Under fyra eller fem år har ban sedan lefvat ett ganska torftigt och bekymmersamt lif i Paris, men huru han arbetat har han slutligen lyckats att finna en kapitalist, ärelysten och äfven tyrsälskande såsom han sjelf, hvilken förset honom med medel, så att han skulle kunna åtororöfra sin krona, Han afseglade från Frankrike i slutet på April, medförande en komplett uppsättning af vapen och ammunitior samt förråder af alla slag, åtföljd af en ryss baron von Keunk, hans nye förste minister samt fyra fransmän, deribland en son till der ryktbare Laboulayo. Nu erfar man frår Amerika, att regeringen i Chili, som blifvi A HUH:) NIER JRR, SAS A LOAW