Göteborgsposten – 4 september 1874, sida 1

— Älskade! hviskade han med hycklande läppar; hvad jag är lycklig! Detta är vorkligen det lyckligasto ögonblicket i mitt lif! — och äfven i mitt, sade miss Windsor sannt nog, ehuru hon ej hyste kärlek för sin tillbedjare. — Hvad lord Hawkhurst skall bli glad! Vi måste tillkännagifva vår förlofning genast. — Jag har ingenting emot att låta earlen och onkel Gritsin veta det, sade miss Windsor i den söresatsen att nu, sedan kon lyckats så till vida, åvägabringa ett skyndsamt giftermål; men jag vill ej att vår förlofalng blir allmänt känd. Ni får ej säga det till någon annan, Rollyn. — Men hvarför icke, Octavia? — Emedan — emedan jag reser till hufvudstaden för att tillbringa säsongen, och jag vill vara une belle och ha en krets af beundrare, det är orsaken, sade miss Windsor med ett konstladt litet skratt. Conyers erfor en känsla af oro. 13 — Ni skoll tillbringa säsongen i hufvudstaden och vara en skönhet, sade han; men hvarföre ej äfven uppträda som brud? Octavia, jag hatar långa förlofningar. I min natur ingår mycken otålighet. Gift er med mig nu, min älskade, inom en månad. Jag måste vara säker om er, innan ni blir omgifven af den der kretsen af tillbedjace. Jag truktar, att någonting kan hända, som skiljer oss åt. Om ni älskar mig, så samtyck till ett oförtöfsadt giftermål. — Men hvad skulle lord Hawkhurst tänka om en sådan brådska? -— Han skulle ej få veta af vårt giftermål, förr än jag kunde föra er till Hawkes Clisk såsom min hustru, och då skall han skratta åt våra älskares ifver och gifva oss sin välsignelse. Jag vet att han skulle bli belåten. Conyers använde hela sin vältalighet, och miss Windsor gaf efter ett låtsadt motstånd vika,