Göteborgsposten – 4 september 1874, sida 1

Från Norge. (Korrespondens till Göteborgsposten.) Kristiania d. 29 aug. Folkmötets afslutning vid Lillehammar. — Folkhögskolepartiet i opposition mot det offentliga skolmötet. — Målsträtvarnes fordringar på statsstyrelsen. — De tvenne spräken i Norge af hvilka ett mäste vika. — Det nationela partiets program. — Österdalen. — Glommens vattendrag. — Skogsoch timmerhandel af en icke sakkunnig. — Misslyckade danska adresser vid Islandsfesten. — Stort skyttemöte. Som jag ofta haft anledning att anmärka, ha de politiska partiernas verksamhet genom stora diskuterande folkmöten till det mesta upphört öfverallt i landet, och hvarken det Jaabeckska eller det Sverdrupeka partiet bar i senare tider förmått att bringa diskussioner istånd om de gamla utnötta ämnena, hvilka anknyta sig till folkmaktens utvidgande på regeringens och administrationens bekostnad. Det hälles visserligen dylika folkmöten, men dessa sysselsätta sig isynnerhet med nya jernvägsanläggningar, hvarvid flera af de torna mera underordnade spörsmål, som folkpartiet hade uppställt som bisaker till den af detsamma uppstälda s:atsordningen, nu blifvit uppböjda ull hufvudsrågor. Vid det nyligen afslutade skolmötet visade sig tåledes, att det politiskt Grurdtvigianska folkhögskolepartiet, hvars tillhåll är de vackra landskapen kripg Mjösen, står i stark opposition till stateskolorna både hvad dess form, lärometod och läromateriel angår, och arbetar på att få hela det offentliga skolväsendet aflöst af friskolor, på hvilka föräldrar och bygdens folk skulle ha största inflytandet; och en del uttalanden på det stora tolkmötet i Lillebammar i förra månaden angående folktögskolorna, embetsstånden, landtbefolkningens ställning m. m., hvaraf jag förnt har gifvit ett kort referat, äro blott omsägolser af Jaatseks åsigter. Den sista frågan, om diskuterades på detta möte, nemligen om Storthingols pligt att begagna folkets eget mål, visar mälsnälvarnes omåttliga fordringar; det går icke ut på mindre, än att de bildade klasserua skola uppgitva sitt språk: litteraturens, teaterns, domstolens och universitetets språk i landet skall ombytas till landemålot. — Dessa diskussioner om målsträfvandet ba ätven intresse derigenom, att det i år är sörsta gången, som målsträfvarne ha formulerat sina tordringar till ett ordentligt törslag, hvilket framställts på Storthinget, hvarest det uppväckte längvariga debatter. Advokaten Qvam från Trondbjems amt föreslog nemligen, att gammalnorskan och landsmålet ekulle upptagas som undervisningsämne i de seminarier, hvilka äro upprättade för att bilda skollärare; men då hvarken hr Qvam sjelf eller någon annan sörmådde påpeka hvarest Ålandamålet stod att finna, emedan det finnes lika så många starkt utpreglade dialekter i detsamma, som det finnes dalgångar i landet, så stannade Storthinget vid att bestämma fornnorska som frivilligt ämne för de blifvande skollärarne. Emellertid uppställdes vid folkmötet den regel, att embetsmännen skulle lära sig folkespråket hvarföre i detsamma skulle lemnas undervisning ända från folkskolan till universitetet och knigsskolan, derefter att läroböcker skulle skrifvas och bibeln öfversättas på detta språk, vidare att en professor i detta ämne skulle tillsättas vid universitetet, att lagarne skulle skrifvas på detta folkoliga Maal., att alla tidningar ända från Morgenbladet till och med Dagbladet likaledes skulle begagna detta språk, ja det förklarades till och med vatt det i bör vara en oestergiflig regel aut de omyndige blifvande norske konungarne skola erbålla tillräcklig undervisning i det norske Maal.