Göteborgsposten – 3 september 1874, sida 2

ronsoro anskaffat medel, folk, uniformer, vapen ce. för kampens fortsättande. Här är äfven en krutqvarn, ett krutmagasin och en patronfabrik, i hvilken de unge från trakten sysselsättas från kl. 6 på morgonen till kl. 10 på qvällen med att fylla patronerna efter Remingtonoch Berdun-systemen, hvilka äro de enda som nu godkännas inom Don Carlos här. I Aspeitia ba äfven gjutits de bronskanoner och mörsare, hvilka hittills utgjort den carlistiska belägringsmaterielen. Halfvägs mellan Aspeitia och Ascoitia ligga den kyrka och det kloster, som grunaades till minne af Ignatius Loyola, Guipuzcoas skydspatron och grundlåggare af jesuitorden. Bygnaden är högst imposant, och kyrkans dome, som reser sig i midten till en betydlig, höjd, gifver den ett utseende af storhet, som på ett sällsamt sätt harmonierar med de branta berg, hvilka upptorna sig på alla sidor omkring den. Klostret förstördes till en del af christinos i det förra carlistkriget, men kyrkan är oskadad och är något i arkitektiskt hänseende utmärkt. Ignatius Loyola var soldat, och den marsch, som ofta fört carlisterna till strid, är den af San Ignatio; han borde derför känna sig belåten öfver den anblick, som den stora öppna platsen framför kyrkan dagligen töreter. Här öfvas rekryterna; de nya kanonerna uppställas vid foten af de marmortrappor, som leda till klostret, och dettas massiva murar återkasta ljuden af: Höger, rätta er! Bräck af! etc. Underlöjtnanterna äro nu tvungna att undergå öfning i kanonexercis och de preliminära krigsskoleämnena, innan de mottagas som officerare vid Don Carlos artilleri. Carlisterna fröjda sig öfver de vunna resultaten af Whitworth-och Vavasour-kanonerna samt vänta sig af dem stor verkan. Konungen, Don Carlos, befinner sig i Lequeitio, der han begagnar sig af hafsluften och baden, och det är icke sannolikt att han skail resa derifrån, förrän någon armrörelse verkstälts. Men general Dorregaray är pu i Estella, der han är färdig att möta hvarje rörelse, som regeringsgeneralen Moriones kan ämna göra åt det hållet. Stor hänförelse råder här i anledning af intagandet af fästningen Urgee i Catalonien, hvarigenom en betydande mängd krigsmateriel kommit i vår ego. En geniekär bildas för närvarande, med hvilken är förenad en pontonträn för den väntade öfvergängen öfver Ebrofloden, hvilken torde, om alla tecken icke bedraga, snart komma att ega rum. Ånnu en sådan strid som den vid Abazusa, och ingentiog skulle längre skilja Don Carlos från Madrid, förutom den för marschen nödiga tiden. s Vi hafvå nu täta besök af engelsmän, och de fleste af dem äro förvånade öfver att se, det vi icke kommenderas af prester. Också är det visst att man, oaktadt allt hvad som sagts och skrifvits om Don Carlos, fullkomligt misstagit sig i Europa om hans politiska åsigter, och att ingenting är honom mera främmande, än den plan, som så ofta tillskrifvits carlisterna — neml. att vilja sätta kyrkans män i en sådan ställning, att de skulle komma till att herska i äfven verldsliga angelägenheter. Samme korresp. skrifver under d. 25 aug.: Ett telegram från general Doregaray, dateradt Puente la Reyna för i dag meddelar, att regeringsgeneralen Moriones befinner sig i Tafala, der han bereder sig till att ännu en gång angripa carlistställningarne omkring Estella. Borregaray anser angreppet vara nära öfverhängande och uttalar sin fulia förtröstan om utgången. Förskansningarne hatva ytterligare förstärkts sfter. marskalk Conchas angrepp, och i den stundande sammandrabbningen skola carlisterna ha fyra batterier förträffligt fältartilleri till sitt förfogande. Carlistgeneralen Alvarez står med 6000 man nära Vitoria och ämnar genast marschera in i Kastilien, och ett allmänt framryckande väntas, i händelse Moriones icke kan utföra det värf, som han trenne gånger misslyckats att verkställa. En annan korresp. till Pall Mall Gazette, skrifver från Santander, att det synes vara otvifvelaktigt, att carlisterna söka afskära Madrid från förbindelse med Spanien genom att göra de jernvägar oauvändbara, som utgå derifrån till provinsen. I sammanhang härmed må nämnas, hvad en korresp. i Madrid skrifver till Journal de Gen6ve, neml. att carlistanhängarne der ordnat allt för utförande af en resning, så fort Don Oarlos närmar sig hufvudstaden. Der skola vara ej mindre än 15,000 z2arlister, hvilka stå redo att uppträda vid första vink. Det synes till sullo bekräfta sig, att carlisterna utanför Puycerda lidit sådana motgångar, att de möjligen komma att uppgifva belägringen, fastän detta skulle vara ett betydelsetullt steg för dem, tills nu och har under ordförandeskap af sennor DorBryssel-kongressen förkastade vid allmänt sammanträde i lördags, innan den upplöstes, de fyra inledande allmänna grundsatser, som föreslagits i det ryska programmet, samt alla de väckta förslagen om att taga repressalier. Stor tillfredsställelse råder med anledning af öfverläggningarnes fredliga gång och isynnerhet deröfver, att ingen retlighet, inga beskyllningar egt rum mellan de tyske och franske ombuden. Frankrikes president, marskalk Mac Mahon, har undertecknat ett dekret, som till d. 4 d:s utsätter dagen för fyllnadsvalen till notionalförsamlingen i sju departement. Flera och vigtiga förändringar ha gjorts i afseende på prefektursutnämningarne, hvilka förändringar sägas vara i orlåanistiskt intresse. Ryska beskickningen i Paris förnekar den i bonapartiska tidningar förekommande uppgiften, att kejsar Alexander inbjudit prins Louis Napoleon att bevista den ryska härens höstmanöver: Ea ovanlig rörelse råder inom det bonapartiska lägret i anledning af de stundande valen. Rouher har jemte Chevreau, kejsadömets siste inrikesminister, begifvit eig till kejsarinnan i Arenenberg tör vigtiga öfverläggningar. Partiets öfrige ledare äro i provinsen, der de utveckla ifrig verksamhet i sitt partis intcesse. Lidringarne sysselsätta sig alltjemt med marskalkens resor. Isynnerhet pikant är följande statistik i Gaulois: Marskalken har under sin 10-dagars resa måst lyssna till 86 tel.