Göteborgsposten – 2 september 1874, sida 2

Te Beryl satt vid sin eld hela timmar, mycket allvarlig och mycket tyst, med sina bruna ögon stadigt fästade på de flammande kolen och tankarne sysselsatta med de mål för hvilka hon lefde. Klockan var långt öfver tolf på natten, då hon klädde af sig och gick till sängs, men under de timmar, som följde derefter, kunde hon ej sofva. Hon tänkte på den historia hon hört från den grymme egarens af Starwood läppar; på hennes sköna unga moder, hvers öde varit så förfärligt, och hvars. minne förbannades af den bror, som beundrat henne. Beryl gjöt under denna natt flera tårar för sin arma unga mors skull, än hon någonsin gjutit för sig sjelf. Och under dessa timmar, då gamla Margots ord åter