Göteborgsposten – 2 september 1874, sida 2

Då middagen var förbi, suto earlen och mr Callender qvar vid sitt vin, men Conyers reste sig upp för att öppna dörren åt miss Windsor och gick ut med henne. De återvände till salongen tillsammans. — Det är en vacker qväll, månen skiner, sade Conyers. Låt oss gå upp på klippan och betrakta hafvet i månskenet. Hvad säger ni om det? Miss Windsor samtyckte och tog en kasimirschal öfver sina axlar. Conyers gaf henne armen, och de lemnade borgen tillsammans. — Jeg skall begära hennes hand redan denna timma! tänkte Conyers, under det hans hjerta klappade häftigt. Jag måste göra mig säker om Cragthorpe. Jag kan ej uthärda att lefva längre i ovisshet. Nu eller aldrig! — Jag skall bringa honom till en förklaring, innan jag återvänder in, tänkte miss Windsor, under det hon stödde sig mot hans arm. Jag måste förskaffa mig ett hem på Havwkes Cliff, innan jag förlorar Cragthorpe. Nu eller aldrig!