Göteborgsposten – 2 september 1874, sida 2

Från Utlandet. I Nordamerikas sydstater rasar för närvarande en kamp mellan svarta och hvita, hvilken skulle vara ett intressant skådespel nog, om icke förvecklingen vore af så uppskakande art. Att rikta lidelserna hos en race emot en annan, det är detsamma som att öppna slussportarne för allt som är förfärligt i den menskliga naturen, och de olyckor, Amerika hade att utstå under det borgerliga kriget, äro betydelselösa i jemförelse med de fasor, som skulle följa, om ett verkligt racekrig skulle en gång utbryta på det forna sydstatsförbundets område. Blodbadet i Fort Pillow skulle, om man icke glömt denna blodstänkta episod ur det borgerliga kriget, kunna lemna en bild af karakteren i den förveckling, som synes hota i sydstaterna mellan de hvite och negrerna. Ingendera af de stridande parterna utmärker sig synnerligt för humanitet. Plantageegarnes klass har, fastän den eger många höga karaktersegenskaper, druckit för djupt ur maktens bägare för att undgå dess rusande verkan. Det mod, som de hvite i södern utvecklade under det borgerliga kriget, stod i nära samband med detta förakt för menniskolif, aom är betecknande för Södern. Der de hvite männens lif stodo i billigt pris och de svartes frihet var fal, aktade man i allmänhet icke samvetsgrant lif och frihet. Då olafracen plötsligt erhöll borgerliga rättigheter, var det icke onaturligt, att den skulle till politiken öfverflytta den grymhet och orättvisa, med hvilken allena de blifvit förtrogna i slaftillståndet. Under samma tid upphetsades lika naturligt sinnena hos den nyss förut herskande racen af att se slafven intaga herrens säte och hela regeringsmaskineriet förvaltas med oduglighet och hätskhet af den frigifne negern och hans bundsförvanter i norr. Förhållandet mellan den hvita och den svarta befolkningen i Sydstaterna synes vara sådant, att det oundvikligen skall leda till en kamp; det ligger inom Unionsregeriogens sköt att bestämma, huruvida denna kamp skall