Göteborgsposten – 2 september 1874, sida 2

bli militärisk eller politisk. Men att den icke längre kan afvärjas, synes vara tydligt af de upprepade utbrotten af hat och förbittring mellan racerna i Sydstaterna. Förvirringarne i Louisiana höllos i tygeln af förbundstrupper; det borgerliga kriget i Arkansas undertrycktes genom samma medel, sedan det väckt en sådan skandal, att ryktet derom uppnått äfven Europa. Derpå töljde upploppen i Austin, hvilka hastigt urdertrycktes och nu erfara vi, att de upproriskes i Austin öde så föga uppskrämt deras kamrater, att ett utbrott af alldeles likadan beskäsfsnhet egt rum der i närheten, i Trenton, och redan förorsakat blodsutgjutelse. Negrerna i Trenton hafva organiserat sig i väpnade band och försökt att göra sig till herrar öfver de hvita. Orsaken till detta försök är troligen den, att de hvites öfverlägsenhet inom statens lagstiftande församling, hvilken strider mot deras underlägsenhet i några af de andra staterna, retat negrernas ärelystrad och uppeggat deras stolthet. Den svarta racen är, som bekant, tåfäng, och deras fåfänga smekes af att den får deltaga i åtminstone den konstitutionela styrelsens former. Lagstiftande församlingen i Syd Carolina, der negrerna ätnjnta ett monopol af politisk makt, har gifvit de amerikanare, hvilka icke äro direkt intresserade i statens välgång, tillfälle att so det mest komiska skådespel, som vare sig på skämt eller allvar, någonsin uppförts på nägon teaters eller parlaments scen. Men negrerna fiona nöje i komedien såsom skådespelare och åskådare, och de ha lärt sig at de andra, ths carpet-baggers. att man kan förtjena på föreställningen. De äro derför icke hugade att uppgifva någon skådeplats till förmån för sina forne herrar, och de hafva lärt af sina rådgifvare, att om de endast uppträda med stort buller och bång, så skola alla medgifva dem det de begära, Det är tydligt, att öfver hela södern den svarta befolkningen, som smakat maktens sötma och lärt sig vapnens bruk, börjar undfå en befallande ton, som innebär en formlig utmaning, hvilken för visso icke skall tillåtas att länge törblifva observerad. Det är lä:t att förstå de känslor, som måste beherrska plantageegarnes klass och i allmänhet de hvita i södern. Negrernas frigörande ansågs af de fleste sydstatsinnevånarne på sin tid för en kränkning mot den, och huru orättvis denna uppfattning än var i vissa hänseenden, kan man likväl icke undra öfver den, då man betänker de sociala förhållanden, i hvilka slafegarne uppfostrades. Men man kan ännu mindre känna sig förvånad öfver den harm, hvarmed sydstatsboerna betraktade de forna slafstaternas politiska rekonstruktion. De kände den obilliga och hätska regeringens förtryck; de sågo sina lagstiftande församlingare värdighet kränkt genom det hänsynslösa lättsinnet hos en hop rotvälska pratande negrer. De måste betala ekatterna, men beröfvades all kontroll öfver utgifterna och den oinskränkta maktens tunga hand, som de så länge låtit hvila på den svarta racen, lades nu i sin ordning på denna. Det är förvånande, att icke några utbrott af otålighet från Nordens hvite inträffat, sedan den laglösa våldsamheten från ÅKu-Klux-Klan blitvit undertryckt, och det länder i allmänhet plantageegarne till lof, att de, oaktadt sin ytterligt svåra ställning, afnållit sig från att gripa till våld, förrän negrerna började gå anfallsvis till väga. Men sedan den svarta racen nu med full öfverläggning antagit en agressiv hållning, kan man icke vänta, att de hvite skola afhälla sig från att utöfva vedergällning. De ha redan visat, att, om en konflikt måste följa, de fast föresatt sig att icke blifva de mest underlägsne. De hafva segrat i Arkansas; de ha nästan genast i Austin krossat negerutbrottet, och det är nu tydligt, att de hafva med samma kraft mött den senaste yttringen af negrernas våldsamhet i Trenton. De svartes väpnade organisation har icke kunnat göra något verksamt motstånd mot de hvite; de senare ha tagit ett stort antal fångar och ha skipat rättvisa genom att hänga sexton af orostiftarne. Detta bevis på de hvites öfverlägsenhet skall sannolikt för det närvarande rädda Södra Tenessee från alla vidare utbrott; men lågan kan i hvad ögonblick som helst slå upp på något annat håll, der det kan vara svårare att släcka herne. Negrerna äro för okunniga att förstå, att de i sin kamp med de hvite på lif och död måste draga det kortare strået. De skola fortfara med att frammana en sammandrabbning, hvars följder icke kunna beräknas. Daily Telegraph tror sig veta, att från Washington ingått till general Caleb Cuching, amarikangka sändahndet i Madrid an danasaan