Göteborgsposten – 1 september 1874, sida 1

i——ö—— — om amatör, följaktligen alltjomt civilt kläd med ein vanliga petighet. I en af säktnin Eårne utansör murarne kunde han, som le af, gikt i händerna, icke riktigt styra sin häs Etter att upprepade gånger förgäfven ha sök föra fram honom i sronton, der kulorna reg nade, ropade generalen: Fältväbel, tag tygel på hästen, det är rätt fram som jag vill bl dödad at sflenden!En minnesdag, som ioke blifvit särskild I firad, men som några tidningar påmint on var den 21 augusti; det var då just 37 å sedan den förata franska jernbanan för person traflk öppnades, den mellan Paris och St Ger wais. Frankrike kom säledes högst betydlig ekttar England och Belgion, och stär för reste såonu i förhållande till sin folkmängd efts dessa och flera andra länder i ataeende på sit jeruvigsnäts utsträckning. — Det är betecknande för dagens: förhållanden; att de tidningas om umpptagit detta minne, allesamman påtagI ligen gjort det tör att sticka en liten syl näsan på Thiers, Den store statsmannen hade nemligen som bekant i detta fall totalt saknat sin vanliga sramsynthet och trodde elaårig på jernvägarnes framtid i Frankrike De vore bära leksaker att roa Parisarne med sär ett yttrande af honom srån denna tid som många gånger: dragito fråm. I deputeradekammaren talade han ifrigt emot älla jernvägsföretag, och han. kallade det öppet för en chimär att tänha på att bygga mer. än fyra å tem lieuea om äret. — Bet vör likväl illls lggas till Thiers försvaratt de flesta stora finansoch industrimän på den tiden i Frankrike böllo sig på en reserv som stod på gränsen till misetroende för dot nya framfärdssdlet; sä Rothschild, Lafktte, Fartholony och bröderna Pekeite. 10 Ehuocllertid hade: S:t Germain-jernvägen kommit till ständ och skulle inrigas den 21 sugusti 1837. Dät var naturligtvis en mycket stor händelae, och elltsedan giraskona ankomst till Jardin dea plantes 1827 hade Paris ioke varit i sen sådan uppetändelae, knappt nog under sjelfva julirevolutionen. Det saknades icke allehanda elaka spådomar om utgången af det djerfva försöket, och utom de vanliga betänkligbeterna i afseende på sartens hastighet som skall hindra andhemtningen, farorna af vagnarnes glidande ur ekenorna 0. 6. v. hade särskilt on af tidena borömdasts läkare tillagt on varning för de små tunnelarne som banan passerade; den plötsliga öfvergången från åg å 48 gr. Råaumuf ute i den genom ängpannan upphettade yttre luften till 8 gr., som skulle rådå inne i tunnelarne, måste förorsaka förkylningar och dröstsjukdowar-— Gåktädt alla dessa, dystra spådomar invigdes jernvägen genom ett täg, hvari drottningen, ministrarne och sörskilt inbiudna personer togo plats och den söljande dagen öppnades banan för den Thiera var inrikesminister, ade han att framlägga inför kumrarne förslag om ön jernväg till Rouen, FParisarne hade nog af en leksak. Konung Ludvig af Baiern har för några dagar sedan ankommit till Paris och tagit in i tyska ambassadhotellet. Detta val af bo: stad här väckt någon förvåning, då den baierska. monarkens sympatier. för preussen icke anses vara ötverdrifvot stora; men förklaras derigenom att den nuvarande ambassadören, furst Hohanlohe, i mänga är varit hans. ministerprosident. Resan har sör öfrigt visat ingen politisk betydolse, utan har konungen uteslutande. kommit, hit såsom konstvän. Man har också sett honom i Louvren och på den utställning af.Sövres-soch Gobelins:-fabrikernas alater, som förnärvarande pågår i Industris palatset: När jas såger att man Har sett honom, så får detta. mantagas i den inskrärktoste bemärkelse, ty han undviker allt som kan: draga uppmärksamheten på eig, och hats inkognito är mera allvarsamt än furstliga pecsövere bruka; vara. Han får fullkomligt dölja sin böjelase och är icke föremål för någon som helst nyfikenhet från Parisarnes aida. Någon sympati kunde han i allt fall svårligen vänta Big, ty om man, visserligen å ena, sidan hålla honom räkning för den sjelfatändighet han visar att ioke, såsom många andra furatar, alltför lydigt kygua Bismarcks toffel. då påminner man sig å den andra, att det var han som tog. initiativot till den framställning, i följd hvaraf: konung Wilhelm af Preussen de första dagarne i juni 1871 i Versailles antog den tyska kejsarkronan. Och fransmännen ha icke alltid så kort winne som man säger. Direktörerna för Pariserteatrarne äro jemt och ständigt belägrade åf personer, som anhålla hos dem om: fribiljetter, ofta nog på de besynnerligaste .grunder:: Men sällan torde ——————————— Q v fullt af bitter smärta kom i hans I Hon fann