Göteborgsposten – 1 september 1874, sida 1

supen och stannade var en timma. Sedan hon, gått; tog Beryl plats i den beqväma länstolen vid elden, och försjönk i djupt begrundande. : ad — Jag är i England — i London — der. min mor lefde det der hemlighetsfulla året och dog på ett så förfärligt sätt — i London, der jag blef född. . Jag undrar om min far är i London! Jag undrar, om han lefver! Det värf, som jag, her mig förelagdt, är att rentvå: min mors namn, att. finna min far och att upptäcka min döde: mans verkliga namn och verkliga historia. Detta svåra och dubbla värf skall gifva mig arbete, skall gifva omvexling åt mitt ensliga lif, och, jag skall egna mig, deråt med allvarlig ifver. Måtte Gud hjelpa mig att utföra det! XIV. Conyers blef. alldeles icke öfverraskad af att finna sin betjent. Han hade i några dagar väntat hans ankomst med stor otålighet. Han helsade honom med en niok, låste dörren och steg fram till midten af det stora rummet, innan han yttrade: — Råväl, hvad uytt? — Jag skref till er, om, att — att den unga damen låg mycket sjuk i feber, sade Huplick vördnadsfullt. Hon var nära döden, wmen doktorn säger nu, att. hon skall lefva. A å j ; Conyers ausigte öfverdrogs af en, stark rodnad. — Hon skoll lefva? upprepade han i upprörd ton. a, sir. Doktorn säger, att. hon har en förträfflig kronpskonstitution. I annat fall skulle hon ha dött. De ha atklippt allt; hennes hår, berättade madame Pinnet. Codnpyers gick fram till kaminen. och stirrade ide: glödande kolen med ansigtet bortvändt från, sin betjontTanken, på att, hang. unga bustru varit så nära döden; rörde till och-med hans sjelfviaks hjerta. Hans läppar darrade,