Göteborgsposten – 1 september 1874, sida 1

Bref frin Paris. Gorrespondens till Goteborgs-Posten). Paris den 24 aug. 1874, Ehuru ÅAgonce-Havasoch dess under asdelningar redan, för flera dagar sedan kunvat redogöra för resultatet af den undersökning som ossicielt egt rum rörande Razaines slykt (ag cer till exempel. i de på lördager hit ankomna svenska tidningarnes telegrafafdelning uppgitvet. att -marskalkengick ut den. vanliga vägen, och att de flosta al den civila bevakningen voro medbrottsliga), as sväfvar man ännu i Paris i okunnighet om det verkliga förloppet. Hvarken den officiela tidningen eller inrikosministern personligen i den permanenta kommissionens möte för ett par dagar sedan har meddelat några. upplysningar, och det ens ryktet aflöser det andra i ständigt orimlighets-crescendo, Men ehurn, såsom jag i mitt förrå bret omtalade, den mera romantiska versiooen om flykten medelst det öfver . bråddjupet hägande repet, icke i börjat vann mycket förtroende, så tyckes det nästan som om den efter marskalkens och hans frus bestämda försäkriogar, ekulle bli möra trodd ju mera de officiösa och de republikanska bladen förklara dem för en lögn, I alla soll är det blodiga repet. ett historisk stycke ting, som redan lärer vara eftersökt af samlare, och det lärer, ha ingått, till alla de olika Myndigheter, som törmodats hafva det under sin vård, en ofantlig mängd akrikvelser eller muntliga framställnidgar om att få en bit deraf. Skulle man tillmötesgå alla dessa sökande, eå skulle det tjugosju meter långa tåget. icke på långt när sörslä. Tillsvidare åtminstone har ingen fått sin vilja fråm, och repet, så långt det är, befioner sig på undersökningsdomarens bord. Besöket i Arevenberg, då kejsarprisen kastade sig i Bagaines famn, bar icke gjort något godt intryck äfven hos dem, som ej. af princip häckla allt det som bland de landsflyktiga Napoleoniderna göres och låtes. Man vill. deri se ett trots emot lagens dom, för hvilken man här alltid böjer sig med respekt, äfven om man i sitt sinne skulle anse den för orättvis. Att emellertid marskalken från sin synpunkt riktigt bedömde den förändring i havs ställning som general Chaband-Latours tillträde till inrikesministeren skullå medföra, visar sig af ett den sistnämndes yttrande i det ofvannämnda sammanträdet af den permanenta kommissionen, Besöken hos fånsen, sade han, voro måhända allt för lätta och alltför täta. Genast vid. mitt tillträde till ministerån, väckte detta förhållande. mina farhågor, men olyckligtvis sick jag icke tid att deri göra någon törändring. Marskalk Bäzaines flykt har så uteslutande lagt beslag på den allmänna uppmärksamheten, att de i Marseille. föregångna talrika arresteringarne nästan i tysthet sätt passera. De äro likväl från flera eynpunkter anmärkningsvärda, icke minst derföre att de först nu egt rum, då de åtalade förbrytelserna försiggått för fyra år sedan. Fyra år, det är i Frankrike en hel evighet, när politiken har någonting med saken att görs, och alla heleller halfpolitiska personligheter, som spelat någon rol i de senare årens emeuter, fråga sig nu med oro om de skola anse sig ha något på samvetet eller ej. Olyckan är likväl i; förevarande fall, att politiken har ganska litet. med saken att göra, ty alla de åtalade brotten hemfalla under allmän, lag, Det gäl