Göteborgsposten – 27 augusti 1874, sida 2

Träraruassärerna. Dagbladet meddelar efter The Timber Trades Journal följande: I denna tidning förekommer en antydan derom, att sågverksegare och trävarubandlare här i landet skulle vara betänkta på några åtgärder, genom hvilka de skulle söka bämma det prisfall, som nu hotar derag produkter. Idkarne af enabanda bandtering i Norra Amerika sägas äfven påtänka något dylikt. Meningen synes vara att åstadkomma något aftal om tillverkningens begränsning. Den engelska tidniagens artikel, som lemnar en god inblick i trävaruol apAdonå närvarande stäslning är af följande lyelse: En kort notis i Otawa Citizen omnämner. att ett möte mellan virkesbandlarne i Ontario och Quebec blifvit sammankalladt i syfte att åstadkomma bildandet af en förening samt att öfverlägga om åtskilliga frågor, som stå i samband med virkeshandeln. En korrespondent i Sverige meddelar oss, att det der är allvarsamt i fråga att under instundande höst till Stockholm inbjuda Skandinaviens sågverksegare, för att gemensamt -öfverlägga om virkeshandelns framtida utsigter. Dessa sammanträden hade säkerligen icke blifvit föreslagna om ej tviogande skäl gjort dem så godt som nödvändiga. Hvart vi än skåda, finna vi rapporterna rörande virkeshandeln nästan enstämmigt skildra marknaden såsom flau: köpare kunna ej förmäs att förse sig utöfver sina omedelbara behof, och tillgången är mångfaldiga gånger större än behofvet. Sågverksegarne tyckas beherrskade af en enda tanke, den att fälla all den skog, de möjligtvis kunna, och kasta den in i marknaden. Den bekymmersamma ställning, i hvilken Förenta Staternas kågverksegare batva försatt landets virkeshandel, är blott alltför tydligt bekråitad af de rapporter, vi rörande densamma mottagit, och vi fråga om det är möjligt att läsa redogörelserna öfver . våra egna föråd och den långa listan öfver de skeppsladdningar, som dagligen nå våra kuster, utan att känna oss oroliga öfver de följder, som af en dylik tillströmning uppstå för vår egen marknad. Det är sannt, att våra importörer här ingalunda brådska att afsätta sin vara; men å andra sidan måste det bli allt svårare attjöfvertyga konsumenterna, att icke så kolossala förråd måste föranleda ett prisfall. Och är dessutom denna afvaktande hallning, ett på samma gång säkert och fördelaktigt spel? Äfren om man antager att båda partierna kunna utan risk spela det en tid, så knnna dock till sist icke båda bli vinnande. — Det är visserligen svårt att fatta, hvilka grundsatser som leda skogsegarne i Amerika vid handhafvandet af den värdefulla produkt, som står till deras förfogande. Då man läser om den oerhörda skogsafverkningen, den kolossala sågningen och den verksamhet, som utvecklas i att kasta det producerade in i marknaden, så skulle man vara böjd att tro, antingen att deras egendom stode i omedelbar fara att bli konfiskerad, eller att om några år skog vore en artikel, som då icke längre rönte någon efterfrågan. Skogsegarno omkring Östersjön äro i allmänhet långt mera försigtiga och hushålla mera med sina tillgångar; men äfven de kunna ej fritagas från beskyllningen att ådagalägga en otillbörlig brådska att fälla sina skogar. En vår korrespondent, som nyligen rest i Norge, försäkrar oss, att på sjön Glommen, der stora upplag af sågblock fionas, timrets groflek varierar mellan 7 och 9 tums-diameter; 10 och 11 tums. äro sällsynta och 12 tums samt deröfver anses såsom NEAIAAT RED STEA TT RSA EEK SECRET EK I