Göteborgsposten – 27 augusti 1874, sida 1

en kung, sade mr Callender. Men i er är han förtjost. Jag kunde mycket vä: märka det. Hans vän Windsors dotter måste vara fullkomlig i hans ögon. — Om han ej vore så gammal och om han önskade att ingå nytt giftermål, skulle jag lägga ut mina nät för honom, sade miss Windsor kokett. Han är enormt rik, och det är ej det sämsta att vara älskad af en gammal man. — Han kan ej komma i fråga. Var förnuftig, Octavia. Undår den nuvarande krisen i ert lif, då er onkels återkomst hänger öfver er som ett Damocles-svärd, har ni ej tid att spela kokett. Kvilkendera af de unga männen tycker ni bäst om? — Desmond är den vackraste, sade miss Windsor tankfullt. De der blonda unga männen med sina qvinnliga drag äro högst fängslande. Jag skulle älska honom, jag är säker på det. Men Conyers är äfven vacker, mera i min egen stil likväl, och äktenskapstycke är ej någonting, som bör eftersträfvas då man skall välja maka, påstås det. Conyers är säker om att blifva earl af Hawkhurst, då den nuvarande earlen dör, och titeln är för mig värd lika mycket som den Hawkhurstska förmögenheten. U Ja, det är värdt någonting att vara grefvinna. — Jag är säker om, fortfor miss Windsor begrundande, att Conyers blifvit förälskad i mig. Jag skulle kunna lägga honom för mina fötter inom en månad. Han ser i mig herrskarinnan på Cragthorpe, förstår ni, och han tycktes verkligen beundra min skönhet mycket. Conyers är redan min tillbedjare. — Och Desmond? — Jag tror ej, att han tycker om mig, medgaf miss Windsor uppriktigt. Han gaf mig ej en kompliment, e eng ett amåleende vid något af mina mest lyckade infall Nej, jag har ej sängelat Desmond, men Conyers har jag vunnit.