Göteborgsposten – 26 augusti 1874, sida 1

—40222 — — — ——— —— r— sido påyrkade att. staten icke direkte skulle taga befattning med jernvägsväsendet; men lika otvifvelaktigt är att. många gjorde detta: yrkande: allenast. tillfölje af sin stållning såsom. oppositiorswän och att de lika strängt skulle klandrat regeringen om den ichs, på sätt som skett, hade tagit frågan om hand. De hade ju i alla: fall ådagalagt sitt varma intresse för jorovägar, således icke uppträdt mot den allmänna åtrån efter jernvägar, men endast visat att de velat åstadkomma dem på ett annat sätt än regeringen föreslagit. Emellertid blefvo de af 1853—54 årens riksdag fattade besluten i den stora framtidsfrågan de, som lade grunden för vårt jernvägssystem. Att den grunden var god orkännos nu allmänt, och visst är att numera fiones ingen som anser att ett annat system skulle varit mera allmännyttigt. Jag förbigår de öfriga frågor i hvilka Gripenstodt vid 1853—54 årens riksdag uppträdde på riddarhuset, emedan den tidpunkt nalkas, då han lomnade sin plate som konsnltativt statsråd, för att intaga en vida mera ioflytelserik ställning inom och utom konseljen. Redan under nyssnämnde riksdag hade representationen3s. ställning till åtekilliga af konungens rådgifvare blifvit sådan, att de visade sig benägna att afgå, en önskan som konungen ej motsatte sig i den mån han kunde finna lämpliga män till deras efterträdare. Hos oppositionen var finansministern, scih. Palmstjerna illa noterad såsom konservativ och hos de talrika protektionisterna likaledes såsom benägen srihandelasystomet. Hans atgång var beslutad att inträffa då han blef berättigad sin ponsion. Men till hvem skulle finansporifoljen anförtros? Till Gripenstedt, som redan då af Crusenstolpe kallades -ministörens kompass? Men den sjukdom, som följde honom i konseljen, hade ökats under hans trägna arbete der. Han ansåg sig ej ega tillräcklig helsokraft för att mottaga finansportföljen, knappast att qvarstanna i konseljen. Dertill kom ock att han, likasom Palmstjerna, visade sig ega en så bestämd vilja, redan som konsultativt statsråd, och den blefve väl icke mindre kännbar som sidansminister. Finansportföljen erbjöds derföre åt två om icke åt tre, ibland dessa åt en som just då stod på höjdpunkten af sitt anseende. Han hyllado de liborala ekonomiska grundsatserna och hang fader hade suttit vid Carl Johans rädsbord: grosshandl. J. G. Schwan erbjöds finansportföljen, men insåg äfven sjelf, att om han än med råds råde möjligen kunnat reda sig i de stora frågorna, så saknade han både lust och förmåga till det trägna arbetet som platsen kräfde. En omständighet var dessutom af stor vigt, Finansministern måste tillhöra representationen just då, enär till afgörande skulle förekomma om och huru medel för statsbanornas fortsättande i större skala skulle anskaffas, och denna fråga, som otvifvelaktigt skulle framkalla häftiga strider, förmådde dem som erbjudits finansportföljen att afböja anbudet. Nu öfvertalades Gripenstedt att mottaga den, dock med vilkor å hans sida, att afgå efter riksdsgens slut, om bans krafter befunBos ej förslå för arbetet. Utnämningen skedde d. 22 maj 1856. : I den k. propositionen som d. 3 deo. 1856 till ständerna blef öfverlemnad meddelades att till de föreslagna stambanorna (135,68 mil) var anläggningskostnaden beräknad till 103,350,000 kronor. Jemt sex månader derefter hade den stora frågan — den största af materiel natur som svenska folkets ombud någonsin behandlat — kommit i det skick att kunna göras till föremål för gemensamma öfverläggningar på riddarhuset och med syftemål att åstadkomma enighet i besluten. Under dessa öfverläggningar, som fortgingo flera dagar uppträdde stater. Gripenstedt tvenne gånger: hans första tal, som i tryck upptager 36 sidor — räckte något mer än två timmar, och det andra — 27 tryckta sidor — upptog nära två timmar. Han talade då i egenskap af finansminister, följaktligen såsom den hvilken det i första rummet ålåg att lemna upplysningar och uppgifter för besvarande af de två vigtiga frågorna: bör man för tillvägabringande af de förnämsta jernvägarne i landet ingå på statslånesystemst; och vidare: har Sverige tillräckligt stora tillgångar för att, utan våda för sina finanser kunna under en tidrymd af 12 å 15 år ikläda sig en till mer än 100 mill. kronor ifrågasatt statsskuld? För besvarandet at dessa frågor var det nödvändigt att åskådliggöra att landets finansiella och ekonomiska ställning var god, och att ådagalägga de stora framsteg som näringarno gjort, samt visa att dessa gynnsamma förhållanden icke voro tillfälliga utan grundade på en fortgående utveckling. Talaren anlitade endast officiella uppgifter, hvilka han under ett otroligt arbete samlat och sammanfört, och han använde dem nu med en öfverlägsen talang, Båda dessa tal — hvilka fullständigt trycktes först 14 år efter det de blifvit hållna — böra till det yppersta och FE rr 0 ARR — LL — varit der allt sedan sitt besök hos var till hi