Göteborgsposten – 25 augusti 1874, sida 1

Sverige — den att vårt land blisvit bosökt af ott stort antal främlingar från vidt skilda länder, hvilka troligen annars icke skulle kommit hit. Flertalet af dessa främlingar utgjordes väl i egentlig mening icke af fornforskare, utan företrädesvis af forskare i allmänhet. Många voro reproducorande intryckssamlare, för hvilka Sverige var ett nytt land, om hvilket kan skrifvas och redan skrifvits åtskilligt uti de utländska tidningarne. Egarne af Journal des Döbats hade hitsändt mr Assezat säsom referent; mr Cuzzo Crea, hufvudredaktör för Gazzetta dell Emilia i Bologna hade sjelf hitkommit, LIndpendance Belge hade till korrespondent Felicien Tops (psendonym:) och äfven madame Carla Serena, bosatt i London, hvilken lärer våra korrespondent till sex tidningar: i Rom, Paris, Antwerpen och London, infann sig här för att insamla materialier till en mängd skildringar af vårt land. Det är gifvet, att mycket af det som dessa och andra mer eller mindre flygande korrespondenter meddela rörande Sverige icke tål en strängare granskning, men förbållandet torde vara enahanda med åtskilligt som skrifves af svenskar om utlandet. Ilufvudsaken är, att Sverige blir kändt i utlandet som ett vackert och gäsetfritt land, hvilket är värdt att besökas af andra främlingar än handelsresande. De främlingar, som hitkommit i anlodning af arkeologiska kongressen, torde i allmänhet varit belåtna med sin sejour här; många yttrade att de så voro och otvifvelaktigt är, att hvad som kunde göras för deras nöje och trefnad, gjordes ock. Den af konungen och drottningen på Drottningholm gifna festen, till hvilken alla i kongressen deltagande inbjudits, var i alla afseenden utmärkt väl arrangerad. Till de inbjudnas disposition för resan till och från Drottningholm ställdes fyra ångbåtar jemte kronoångfartyget Sköldmön, afsedd för de celebrare gästerna, Att åtskilliga, hvilka antecknat sig som ledamöter af kongressen, betraktade inträdeskorten der såsom tillfyllest görande för deltagandet i festen på Drottningholm, vittnade väl om brist på god takt, men ändå mera ohyfsadt var, att några svenskar inställde sig till och med i mindre väl vårdade hvardagsdrägter. Emedan de förenade rikenas minister i Paris, frih. Adelsvärd, har inträffat här, antager man såsom sannolikt att detta besök står i sammanhang med hans tilltänkta afgång trån ministerposten i Paris. Bekant är, att friherre A. länge önskat lemna den och flera gånger velat afgå, hvilket han desto lättare kan göra, som han eger en högst betydlig enskild förmögenhet; men svårigheter ha mött att finna någon efterträdare, Ministeraflöningen räcker på långt när icke till för den, som värdigt vill representera de förenade rikena i det enormt dyra Paris och der vill hålla öppet bord för dem som derpå göra anspråk. Det är ursäktligt om under sådana förhållanden inga kandidater till denna befattning anmäla sig, då det obestridligt är angenämare förränta sina besparingar än att konsumera sitt kapital för en representationsskyldighet, som hvar och en anser sig berättigad förklara ändå icke nöjaktigt tullgöres. Apropos kapitalbildnirg, så är det en särdeles märklig och tillfredsställande företeelse, att enligt bankernas d. 30 sistlidne juni afgifna qvartalsrapporter, har deras depositionsrörelse under andra qvartalet (april—juni) ökats med i rundt tal tio och en: tredjedels (10 l)9) millioner kronor. Det vittnar ju både om en förvänande kapitaltillväxt och om ett stigande förtroende till de enskilda bankerna. Men det vittnar äfven om något annat, som är lika tilltredsställande — det nemligen, att den stora allmänheten numera icke är så obenägen som förr att placera sina besparingar i aktier, ehuru tillgången derpå naturligtvis är riklig då nya industriella bolag alltjemt bildas. För den del af allmänheten, som icke bör spekulera i aktier, är det en välgerning att bankerna till skälig ränta mottaga allmänhetens besparingar. Förr klagades eträngeligen deröfver, att bankerna drogo till sig alla penningar i landet; nu skulle ett förfärligt oväsen anställas, om bankerna förklarade sig ej vilja mottaga mera penningar i anseende till öfverflödig tillgång på den varan. Ett annat bevis på den goda ställningen i landet är att endast några få folkmöten i sommar hållits och att de hållna haft en omisskännelig pregel af menlöshet, och likväl tyckes det, som skulle det under senaste riksdag utdelade förslaget till ny armåorganisation på hvilket förslag en kunglig proposition i ämnet måsto grundas, utgörs ett ypperligt uppslag till folkmöten. Men förhållandet är väl så att 1 sf so med mim ar