Göteborgsposten – 25 augusti 1874, sida 1

gift sig med mig, om han ej vetat, att jag var er nigce. Han var sjolfvisk och beräknande. Ert grymma bref kom, då vi suto i vår trädgård vid Gendversjön. Han läste det, skyndade bort i raseri, och jeg såg honom aldrig mera, — Och ni vågar säga mig, att ni ej gjort något ondt? utbrast mr Star. Ån er rymning och ert hemliga giftermål då — var ej det något ondt? — Var det något ondt? Var det illa handladt? frågade Beryl, i det hon utan fruktan betraktade honom, Hade jag stått under ert beskydd, skulle det ha varit illa handladt af mig, om jag i bemlighet lemnat det. Hade jag baft ett hem, föräldrar, vänner, skulle jag ha orätt i att ingå ett giffermål under sådana omständigheter. Mer jag hade inget hem, inga vänner. Jag skickades titl skolan i Vevay för att vera ur vägen. Hvem älskade mig? Hvem vårdade sig om mig? Ni hoppades ju, att jag skulle dö i min barndom. Frågan om min framtid besvärade er. Ni skulle aldrig ha kallat mig tillbaka till England. Mrs Basset hade ingen kärlek att bestå sina elever, De representerade hundra pund sterling om året för henne — ingenting mer, ingenting mindre. Om hennes elever voro sjuka, gaf hon dem medikamenter, om de ej voro flitiga, gaf hon dem förebräelser; men kärlek, hold och ömhet det var något som ej kunde köpas af föräldrarne för deras barn. Jag var ensam och öfvergifvon, jag längtade efter kärlek och omvårdnad. Och han var vacker, öm och kärleksfull; och jag trodde bonom vara trofast och god. Kan ni undra på, att jag lemnade pensionen för ett lif af frihet och kärlek? Tror ni, att en flicka ej är någonting annat än en staty utan menskliga känslor? Om ni någonsin hade visst tillgifvenhet för mig — om jag hade haft ett hem eller vänner — om det funnits någon på jorden som bekymrat sig om mig, skulle jag ej ha gift mig på det sätt som skedde! Vill ni förebrå mig för de bekymmer vi sjelf