Göteborgsposten – 25 augusti 1874, sida 1

Mr Star såg förvånad ut. — Då är det ej något giftermål alls, sade han; åtminstone tror jag det ej. Ni var ej hans hustru och är ej hang enka. Ett sådant giftermål, om det var ett giftermål, skulle lätt bli upphäfdt, derom är jag öfvertygad. Ej hans verkliga namn. Bevars vil! Ett plötsligt raseri började afspegla sig i hans ögon, men detta raseri var riktadt mot Beryl snarare än hennes man. — Hvarföre gifte ni er med honom? frågade han. Fördömda toka! Ert dåliga ursprung måste gifva sig tillkänna. Ni är vanhedrad, jag förmodar ni vet det, och har ingen rätt till namnet Conyers eller Conroy eller hvad namn han än hade. Hvad har hans slägtingar sagt till er? Vägra de att erkänna era anspråk? Jag har ej sett dem, svarade Beryl lugnt. Jag vet ej, om han hade några slägtingar eller icke. Jag känner ej deras namn, om han hade några. Jag har hört, att han hade en hustru bär i England. Det är ej annat än sqvaller, men jag kan ej säga att det är osanning. Mr Star lät böra en ed, som kom Beryl att rysa, — Ni känrer ej hans namn? utbrast han. Han torde ba lemnat en laglig enka, och ni — och ni — ni skamflick — ni sitter bär och ser på mig helt lugnt, som om ni ej vore en förkastad vanärad var lse. — Jag är ej förkastad och ej vanärad. Jag har ej gjort något ondt, sade Beryl, i det hevnes mörka ögon lägade. Jag är oskyldig, så sannt Gud ser mig. Jag lät viga mig vid denne man och skulle ha förblifvit honom trogen i hela mitt lif. Jag trodde, stt jag älskade honom; men han — han var slug och beräknande från första börja. Han blef förälskad i mig på ångbåten och skref till mig och gjorde bekantskap med mig och sade, att han tillbad mig och begärde min hand, och bela tiden trodde han mig vara er arftagerska och tänkte, att han skulle få förmögenhet med mig. Isan skulle aldrig ha