Göteborgsposten – 25 augusti 1874, sida 1

dry PV SU We mm 11 1111 MURAR .DU(77 31 år, 17 aug., Gasslanda. Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 21 augusti. Vår gemensamme vän hr X. klandrar visst icke marskalken Bezaine derföre, att han utan laga uppsägning lemvade sin bostad på S:t Marguerite, enär troligen hvar och en i hans belägenhet gjort sammaledes; men vår vän anser likväl, att marskalken hade bort och kunnat uppskjuta sin affärd från den förtjusande vackra ön till dess arkeologiska kongressen här och den stora landtbrukeutetällningen i Mariestad afslutats och slutbehandlats i tidningarne. Nu anser hr X,, att marskalkens flykt, den må hafva skett under mer eller mindre romantiska omständigheter, inträffade olägligt och möjligtvis menligt inverkade på den arkeologiska forskningen här. Emellertid är vår vän särdeles belåten dermed, att han hvarken reste till kongressen i Bryssel eller till mötet i Mariestad, utan stannade här och egnade sig åt sornforskningen. Före kongressen var han fullt öfvertygad om, att stenåldern föregick bronsåldern och att på den följde jernåldern ungefär lika regelmässigt som våren följer efter vintern och sommaren efter våren; men under kongressens förhandlingar fick han del af så många nya teorier, jemte hypoteser och spekulationer, hvarandra motsägande, rörande förbemälda åldrars indelning, att nu påstår han sig egentligen veta mindre än för fjorton dagar sedan och säger, att det går rundt om i hufvet på honom. Synnerligt belåten är han likväl dermed, att ban under förhandlingarne fick höra så många olika ljudande, men på samma rot hvilande tungomäl: ren franska, engelsk-sranska, tysk-franska, dansk-franska, rorsk-franska, skånsk-franska och äfven stockholmskfransks, hvarigenom han anser sig bafva fått åtminstone en aning om, burn sägnen om den babyloniska språkförvirringen uppkommit. Generalsekreterarens i kongressen, d:r Hildebrands utomordentliga förmåga att hinna med allt, att ordna allt och vara tillstädes öfverallt, ständigt förmedlande och lugnande, kan vår vän ej nog loforda. Dernäst beundrar han de arkeologiserande damernas uthållighet. Herrarne voro ständigt på rörlig fot; men damerna sutto så stillsamt på sina platser, tysta, tåliga och uppoffrande, som den förhistoriska qvinnan antagligen var, och applåderade alla de uppträdande talarne lika entusiastiskt som opartiskt. Att ingen at damerna uppträdde i tribunen beklagar vår vän på det högsta. Ilan tror bestämdt, att de äfven skulle kunnat öka de djerfva hypotesernas antal; men han befsrar, att skapelsens herrar allt för ensidigt häfdade sin supremati, nu lika som under den förhistoriska tiden. Särdeles belåten är han äfven dermed, att ehuru en viss spänning, af politiska skäl, förmärktes mellan kongressens franska och tyska leda. möter, mellan Quatrefages och Virchow isynnerhet, uppstodo dock inga konflikter, ty den som inträffade vid valen till hoderspresidenter, då tyskarne icke upptogo Quatrefages namn och fransmännen icke Virchows på listan, var en opinionsyttriog af mindre vigt. En lucka i-berättelsen om den af Stockholms kommunalstyrelse för de i kongressen deltagande främlingarno gifna banketten på Hasselbacken, tillåter jag mig att fylla. Professor Rossander hade anmodats föreslå en skål med valfrihet i afseende på skålens föremål. Men då gästerna började samlas och först då, erinrade man sig plötsligt, uppmärksammad derpå genom en uppsats i Nya Dagligt Allehanda, som nyss utdelats, att banketten på Hasselbacken inföll på samma dag som tusenårsfesten på Island. Med anledning derat anmodades prof. Rossander att föreslå en skål för Island. Att han gjorde det, att ban, ehuru oförberedd, talade mästerligt, högsinnadt och elegant, på on flytande franska, erkändes af alla som hörde honom. De vetenskapliga resultaten af kongreseens arbeten må vara huru stora som helst, en positiv fördel har denna kongress beradi