Göteborgsposten – 22 augusti 1874, sida 1

bollnna sig genom en följd af händelser, för vidlyftiga att beskrifva, helt plöteligt förflyttade från det närvarande tusen år framåt i tiden. De uppvakna på Benkolsön, det gamla Taheiti, och begifva sig derifrån till -Buagetön, det fordna Borneo, hvarest hufvudstaden i De förenade intressenas republik är belägen, Dit åtföljas de — resan dit sker liksom i Resan till månen genom afskjutandet ur en jättemörsare — af den ryktbare lärde, hr Zrumf, hvars specialitet är att vara universel. Se här hvad som hände dem, då de genast vid ankomsten togo in på ett hotell: Vid porten stod en portier med hillebard, som (portiera nemligen) bugade sig tre gånger för dem och öfverlemnade dem sedermera åt en vaktmästare med en guldkedja om halsen, hvarefter han anförtrodde dem dt en lakej, hvars enda äliggande var att öppna dörrarne till salongen. Denna salong var ett ofantligt galleri, hvars första anblick bländade de båda unga menniskorna. Deras ledsagare märkte detta och smålog. — I sen här, sade han — industriens triumf. Ingenting af hvad som finnes här är hvad det synes vara. Denna skulpterade marmorkolonnad är ingenting annat än lera; dessa brokadtapeter endast en väfnad af glastråd; detta inlagda rosenträdsgolf blott färgad asfalt; detta sammet, som bekläder möblerna, ingenting annat äh fullkomnal guttaperka. Allt detta kan hålla i ungefär två är, det vill säga jemt den tid som behöfs för att värden skall kunna sälja sitt hotell och som millionär draga sig från affären. Just som han slutat meddela dem dessa upplysningar inträdde flera af hotellets kypare, hvilka alla på sin drägt buro tryckta symboler af sina olika tjensteåligganden. Den ene hade fat, tallrikar, knifvar och gafflar, den andre glas och buteljer, den tredje kött, fisk och frukt. För öfrigt bnro alla om halsen en kedja med värdens namnchiffer. Hr Trumf uppmanade sina gäster att frukostera, men som de ej ätit sedan elfva sekel tillbaka, hade båda två vant sig af dermed. Hr Trumf, som icke heller var särdeles hungrig, nöjde sig med att begära ett glas vatten. Den betjent, som hade åliggandet att emottaga de resandes befallningar, skyndade då till ett litet bokskåp, hvarifrån han hemtade en inbunden bok, på hviiken i guldbokstäfver lästes: Vattenlista. För Hotellet De Båda Hemisfererna. 1:0 Källvatten. 2:0 Brunnsvatten. 3:0 Bäckvatten. 4:0 Åvatten. 5:o Flodvatten. 6:0 Vatten filtreradt på kol. T0 a — sten. 8:o o grus. 9:0 Och så vatten . . hela vägen. Här stannade Maurice, vände om en tretio blad och fann att vattenlistan uppgick till 366 nummer: Hotellet De båda Hemisfererna hade jemt lika mänga vattensorter som dagarne i ett skottär. Hr Trumf genomgick uppmärksamt vattenlistan, inlät sig i lärda reflexioner öfver de olika vattensorterna, tvekade ett ögonblick, genomlåste den ännu en gäng, tvekade ytterligare och begärde slutligen efter långt besionande ett glas källvatten. Denna order skickades vidare af öfverkyparen. Fem minuter förflöto, hvarefter en förste kypare kom in med en bricka, ytterligare fem minuter och en annan kypare bar in en karafin, ännu fem minuter och-en tredje kypare satte fram ett glas. Till allt detta hade således icke fordrats mer än en qverts timme, tack vare det kroppsliga arbetets fördelning. Medan deras följeslagare drack, ville Maurice och Marthe närma sig ett fönster, men den lakej, som var posterad der, underrättade dem om stt de först måste skaffa sig en biljett från utsigtsbyrån. Som de icke hade lust härtill, gingo de mot dörren, då en annan lakej förklarade, att om de ginge ut, utan att vara försedda med kontramärken, skulle de icke kunna komma in igen. Slutligen, då de i sin villrådighet ämnade sätta sig på en af de väggfasta sofforna, gjorde en annan lakej dem artigt uppmärksamma på, att dessa platser måste betalas något högre än de andra. Salunda tillbakavisade öfver allt skyndade de till br Trumf, som druckit sitt glas vatten och begärt räkningep. En särskild betjent intredde då med ett prydligt velinblad, utsiradt med ram, vignett, en mängd slängar och tryckt i färgtryck. Nota: För tre bugningar af portier med hillebarerrer.. 1 fr. 50 er v vaktmästare med guldkedja.. 2 — . lakej som öppnat dörren . . . . — 50 . 1 Hyra för vattenlisea .... — 25, Li D:o för brickaa.— 0 D:o för karafin . . — 35 , D:o för glas.. . — 25 Källvatternn.. DY — För begagnande af stolar och bord . 4 — . Uppassninä. 2, — Samma 16 tr. c:r. Hr Trumf anmärkte då, att tack vare dessa detaljerade räkningar, behöfde man nu mera icke tänka på drickspenningar åt betjeningen, hvarefter han betalte sina 16: 15 och gick. Satiron är skarp men berättigad, det erkänner nog hvar och en, som varit sörsatt i den glada belägenheten att nödgas studera och liqvidera vissa botellräkningar redan i vår tid anno mundi MDOCCLXXIJV. I sammanhang härmed kunna vi omtala, att en i sitt slag rätt egendomlig kongrese kommer att den 26—31 oktober sammanträda i Wien, nemligen en kongress af — kyparo, Ågarsonger och uppassare af alla slag. Endast manliga medlemmar ega tillträde och 6 frågor :skola diskuteras; bland dem sörekommer märkvärdigt nog dock icke frågan om drickspengar. Man har hittills inbillat sig att Bismarck vid mordförsöket i Kissingen träffades at skottet i ena tummen, men att så icke varit fallet framgår af åtskilliga skrifvelser till fursten, hvilka dock göra det ytterst vanskligt att bestämma hvar kulan egentligen träffade. Medborgarne i en liten stad med det poetiska namnet Rosenheim ha nemligen meddelat fursten att skottet träffat dem i hjertat. Invånarne i den icke mindre idylliskt benämnda staden Friedberg gå ännu längre. De säga i bretvet till fursten helt enkelt: Skottet gälde det tyska riket. Gud, som två gånger beskyddat Ers Excellens, hälle sin hand öfver det! Häraf tyckes nästan framgå, att kulan hvarken träffade Bismarcks finger eller Rosenheimarnes hjorta, utan befinner sig pågonstädes i hjertat af det stora tyska riket. Vi återgåfvo häromdagen några utdrag ur en engelsk giltermälstidning. I en -ärad samtida med verldsrykte, den en gång för sjerde statsmakten benämda, ha vi dock på träffat en giftermålsannons af vida muntrare beskaffenhet än de då meddelade. Times innehöll för någon tid sedan följande —— —L— QCC-— —-5