Göteborgsposten – 20 augusti 1874, sida 2

IX. Under de tre eller fyra veckor, som följde närmast efter de två unga slägtingarnes ankomst till Kawkes Cliff, sökte earlen af Havkhurst att lära närmare känna dem, studera deras karakterer, under det han underhöll dem med en gästfrihet, som var nästan furstlig. Efter en månads förlopp var det ännu omöjligt alt af earlens sätt gissa de slutsatser, till hvilka han kommit med hänseende till de unga gentlemännen — om ban verkligen ännu kommit till några slutsatser; men Conyers, som var slug och skarpsynt som ett lodjur, trodde sig vara earlens favorit och utkorade arfvinge. Conyers hade anledning till en sådan tro. Han hade vuppoffrat sin heder, sin kärlek till Beryl och alla sin naturs bättre känslor för att vinna det lysande priset ef earlens rikedom, och sedan han gjort så mycket, återstod intet, som han icke skulle kunna göra. Han var medgörlig och vördnadsfull nästan till kryperi. Desmond var äfven vördnadsfull i sitt sätt mot sin högt uppsatte slägting; han försökte äfven vinna earlens ynnest; men han var en principers man, icke en impulsens man såsom Cenyers, och han svek aldrig sin egen öfvertygelse om hvad som var rätt och sannt. Någon gång, då khan blef tillfrågad rörande ett ämne, uttryckte han på ett vördnadsfullt sätt åsigter, eom voro rakt stridande mot earlens, så att denne blef utom sig af harm öfver motsägelsen, och vid sådana tillfällen kunde Conyers jublande tänka: — Desmond är en fullkomlig tck! Med fri vilja förderfvar han alla utsigter för sig. Så mycket bättre för mig. Jag skall få titel, rikedom och allt. Under dessa veckor erhöll Conyers åtskilliga bref från sin betjent i Lausanne. Han underrättade om gången ef Beryle farliga sjukdom, och emellanåt kunde hans gamla kärlek till sin unga hustru återupplifvas och han kunde