Göteborgsposten – 20 augusti 1874, sida 2

finansmannen Cyrus Field från Newyork, han som har lagt telegrafkabeln öfver Atlanten, den omerikaneke författaren Bayard Taylor, nordpolssararen Hayes, Erik Magnussen, född isländare, nu bibliotekarie i Cambridge m. fl. Den 31 juli skrifves det, att folkhopens tålmodiga väntan dagen förut under aftonens lopp dock omsider blef belönad. Efter middagen uppvaktades konungen af sångförenicgen, som sjöng en sång till hans ära, författad af M. Jochumsen till den gamla melodien -Kong Christian stod ved höien Mast. Kungen kom då ned i trädgården, samtalade med såagarne och bad dem sjunga Islands gamla folksång ÅEldgamla Isafold, hvarefter på kungens begäran en sång, komponerad af en smed i Reikjavik, äfven blef afejungen. Kungen tackade i vackra och vänliga ord. Berättelsen om hvad, som sedan närmast hände, återgifva vi af vissa skäl i ordagran ötversättning: ö Hela den lilla aftonunderhållningen hade tagit sig särdeles väl ut, men ett mera fulländadt konstverk presenterades dock kungen, sedan de isländska serenadsängarne aflägsnat sig. Af landshöfdingen visades honom nemligen då en konstgåtva från Göteborgs museum, hvilken det svenska krigsskeppet hade fört öfver samtidigt med adressen från Upsala universitet. Det var en upplaga in folio at Fjolners saga, så glänsande utetyrd, att den framträder eom en fullständigt värdig gåfva från detta lysande museum till det tusenåriga födelsedagebarnet, och det vill säga mycket, ty, säeom bekant är, hörer Göteborgs museum ej till verldens fattigare institutioner. Hvarje blad af detta konstverk innehåller blott en vers at dikter, men rundt omkring densamma ser man illustrerade teckningar at Acharins, som äro lika förträffligt funna som fint och omsorgsfullt utförda. Praktverket skall öfverlemnas till ett af stadens bibliotek, och landsböfdingen skall bestämma hvilket. En annan mindre ostensiös, men nog mycket kärkommen gåtva kom med Jylland-; det var en relik, sänd af Thorvaldsens förre kammartjenare, Wilcken: det var en lock af den store konstnärens bår. Oaktadt kungen borde hasva varit trött, företog han dock på qvällen en spateertur j staden. Mindre promenader företogos också på förmiddagen dagen derpå, hvarvid han, endast ledsagad af prins Waldemar, vänligt samtalade med än den ene och än den åndre och dervid syntes väcka och mottaga de behagligaste intryck. Han har äfven besökt den intressanta fornsamlingen, stadens kyrka och hospital och till häst gjort en utflykt till en en half mil från staden flytande elt, hvarest största delen at Islands laxtångst försiggår och hvarest hr Thomsen, en köpman i Reikjavik, förevisade sina laxkistor. Med synbart intresse har kunger sett allt, och man beböfver säkert icke frukta för, att de små och torftiga omständigheter, som här möta honom, skola skänka honom annat än kära minnen af hans besök. Den 2 augusti skrifves, att till den dagen allt gått stilla till. Kungen bar inbjudit ett mindre antal gäster till middagsmåltider, han har gjort sina smäturer, han har spelat whist om qvällarne hos landshöfdingen, hållit offentlig mottagning för enskilde och deputationer. Han är nu redan känd ötverallt i staden, så att man icke mera, såsom första dagen, med undersåtlig ödmjukhet helsar den röde hofjägaren eller någon af de tremmande otficerarne. I går företogs en intressant utflykt till häst. Den gällde Havnefjord, en liten handelsplats belägen en mil härifrån. Vädret var nu vackert, och det gick i rask fart öfver de vidsträckta sumpiga tälten, de öde stenmarkerna och lavasträckningarna. Närmast Havnefjord har man en ståtlig utsigt med de mörkvioletta, nästan svarta fjällen på ena sidan och det silfverglänsande bafsbåltet och så den kägelformiga vulkanen Keilir och de breda lavaströmmarna mellan densamma och hafvet. I dag är sjeltva festdagen med, åtminstone vid middagstiden, strålande solsken. Tidigt på morgonen flaggade örlogsskeppen. Och kl. 8 var det gudstjonst i kyrkan. Kyrkan var festligt prydd. Den kunde naturligtvis ej rymma alla, som ville vara med, men isländarne, som äro ett mycket religiöst folk, lyssnade i ro och stillhet derutanför till sången och talen. Allt gick förunderligt stilla, högtidligt och ordentligt till — utan en enda polisbetjent. Marinsoldater voro uppstälda i parad längs kyrkomuren, och inne i kyrkan paraderade kadetterna. Kungen sjelf. var i amiralsuniform med elefantororden. Det var högst eget att här se denna brokiga samling europeiska glänsande unisormer vid sidan af den nu samlade mängden af isländskor i deras nationaldrägt, svarta, guldbroderade kjolar och hvita atlashufvor med guldstjernor och långa silkesslöjor hängande öfver hårflätorna. Biskop Pjeturason höll talet på isländska öfver texten Tusen år äro för Herren som en dsg och slutade med nedkallande af välsignelse ötver Island och med en varm bön för kungen. Derefter afejöng en vald kör un— FV