Göteborgsposten – 20 augusti 1874, sida 1

har kommit tillbeka; ock a en af de unga gonfiemönnen medföljer. — Gvilkendera? — Mr Conyers, mylord. — Hm! mumlade earlen i missbelåten ton. Visa honom hit in, då han kommer ner från sitt rum. Betjenten gick ut, och earlen började otåligt trumma på fönsterrutan. Å — Naturligtvis skulle Conyers-Desmond anlända först, sade han för sig sjelf. Om han liknar sin far, har han naturligtvis lika brådt om som en schakal till en fest. Tanken på att ärfva Hawkes Cliff och allt hvad som följer med det, skulle för hans far ha varit som lukten af blod för en tiger. Men sonen torde ej likna sin far. Jag vill ej döma i förväg. Det torde finnas någon god ådra inom honom. Jag skulle gerna vilja, att en medlem af min slägt ärfde Desmondska egendomen. Ah, tillade han i det en konvulsivisk ryckning kunde förmärkas i hans drag, om det ej varit för min egen fördömda stolthets och mitt djefvulska lynnes skull, torde jag kanhända ha haft egna barn, som kunnat ärfva min titel och min rikedom, Det påstås, att jag är en utmärkt men — en af min tids främsta män och dylikt — men jag skulle vilja gifva all min toma ära för att kunna öfverlemna hvad jag eger till en egen afkomling, för att höra en röst kalla mig fader, för att veta att, då jag är borta, en person skulle begråta mig. Bah, jag börjar ju bli barnslig! Det kom en darrning öfver hans läppar, men i nästa ögonblick hade de återtagit sitt vanliga lugn. Han stannade tyst och orörlig qvar vid fönstret ännu en halftimma. Derefter vände han sig om, då steg hördes i korridoren utanför, och dörren öppnades för att lemna inträde åt Dane Conyers. — Mr Rollyn Conyers, anmälde betjenten. Det var detta namn, som den nykomne uppgifvit. Dörren tillslöts, och Conyera steg fram i full visit