Göteborgsposten – 20 augusti 1874, sida 1

skall någonsin herrska på Hawks Cliff. Den, som får ärfva min rikedom, måste tillåta mig ett välja den qvinna, som skall herrska här, då jag är borta. Är ni gift? Frågan kom plötsligt som en oväntad dusch af kallt vatten. Conyers spratt till, och bleknade något; men han svarade hastigt och med ett sorglöst skratt: — Nej, mylord. Jag är blott tjugotre år gammal och har ännu ej tänkt på kärlek eller giftermål. — Hum! sade earlen. Ert vackra ansigte borde ha fört er i någon qvinnas nät långt före detta. Ni är lycklig, som undsluppit giftermål. Skall jag således förstå saken på det sätt, att ni ej ens är förlofvad? — Ja, mylord — jag är ej ens förlofvad, sade Conyers, samvefslöst uppoffrande sanningen för sina egna intressen. — Det är bra. Jag har ögonen på en ung dame med rang och förmögenhet, en arftagerska, hvars gods jag önskar förena med Hawkhursts större. Är ni villig att se henne, beredd att tycka om henne och att gifta er med henne? Åter bleknade Dane Conyers mörka ansigte; men han svarade i fast ton, om ock kanhända med en tanke på sin sköna unga hustru och den grymma oförrätt han tillfogat henne: — Då jag kom hit på er kallelse, mylord, kom jag med fritt hjerta och fri hand i den föresats att söka för er fylla er aflidne nevös plats. Jag skall bemöda mig att i allt lämpa min vilja efter er. Jag känner mig förvissad om, att hvilken förbindelse ni skulle vilja föreslå mig skulle vara utomordentligt passande för mig, och jag atvaktar blott en presentation för damen för att ställa mig bland hennes tillbedjare. — Um! vackert sagdt, förklarade lorden, och dock såg han ej alldeles förtjust ut, såsom han sannolikt borde ba gjort. Tyrannisk som han ibland var, tyckte han måhända om litet oberoende hos andra. Det gläder mig att