Göteborgsposten – 20 augusti 1874, sida 1

Göteborg den 20 Augusti 1874. Tredje Allmänna Industri-idkaremötet, Mötets medlemmar gjorde under gårdagen besök i Chalmersska slöjdskolan mellan kl. 9 och 11, hvarester de ånyo samlades i Realgymnasii högtidssal, då ordf. uppläste de trån utskottet inkomna svaren på de till det: samma remitterade frågorna, och voro dessa samt frågorna af följande lydelse: På andra frågan: Hvad är orsaken dertill, att så få ynglingar, tillhörande de mera bemedlade klasserna, egna sig åt handtverksyrkena: hade utskottet svarat att Orsaken, hvarför så få ynglingar, tillhörande de mera bemedlade klasserna, egna sig t handtverksyrkena, torde bero derpå, att ynglingen, som vid afslutande af sin skolkurs, vanligen uppnått 15 å 16 Ars ålder, redan då tror sig hatva det begrepp om sjelfständighet, att han sjelf vill välja sin letnadsbana. samt då heldre väljer den, han hört vara beqvämare än handtverksyrket, hvilket han, i jemföreise med andra näringsgrenar, under nu gällande lagstiftning, icke anser medföra samma trygghet som fordom för en ansedd och aktad samhållsstallning samt en god och sorgfri framtida utkomst. — Med anledning at detta svar begärde hr Hedlund ordet och påpekade, att lärlingars behandling såsom något atskräckande för bättre lottades barn att lära yrken under diskussionen framhållits, men ej i ntskottets svar inkommit. Härom uppstod ett läsgre meningsutbyte som ej hade någon följd, utan antogs det giina svaret oförandradt. På tredje frågan: Om och i hvad mån har den enskilde eller kommunen dragit någon nytta af vår nu gällande förordning, rörande utvidgad näringetrihet: hade utskottet icke ansett sig annorlunda kunna svara än på följande sätt: Genom den utvidgade näringsfriheten har den enskilde yrkesidkaren lättare att börja ett yrke, men ofta sker detta af obetänksamhet och så tidigt, att han ej inhemtat tillräckliga kunskaper för sitt yrkes bedritvande, i följd svarat en sådan person. utan att genom sitt yrke kunnat bibringa kommunen någon nytta, båda sjelf och hans familj kommer sattlgvärden till last. På tredje frågan: Hasva vi från utlandet några upplysningar och råd, rörande ordnandet af den allmänna yrkesskicklighetens befrämjande? hade utskottet svarat: Då ostridigt är, att vårt lands industri i många fall leder sitt ursprung frän utlandet, och då de flesta större länder med de mänga resurser, som stå dem till buds, fortfarande arbeta på industriena utveckling, torde med säkerhet kunna antagas, det vi äfven för framtiden behöfva tor vår egen industri söka råd och upplysningar från utlandet-. Derester företogs sjette frågan till behandling: AÄr det för evenskslfolket gagneligt, att sedan industrilotterierna i Sverige numera blifvit afekaffade, annonser angående utländska såväl industri som ponninglotterier finnas i svenska tidningarne införda. Hr Lund ansåg ej, att denna fråga borde af mötet besvaras, hvari hr Feith instämde. Håkansson vore ej rädd för att yttra sig, äfven om hans åsigter stridae emot tidningarnes intressen, ty om lotterierna vore stämplade som skadliga, kunde väl äfven detta möte uttala sin dom, Vi borde hos regeringen begära, att de utländska lotterierna ej måtte få skylta med sina stora anuonser i tidningarne. Då pressen vore till för att sprida upplysning måtte man hoppas, att den ej motverkade ett sådant förslag, äfven om dessa annonser vore inbringande för tidningarne. Hr Hedlund skilde mellan penningeoch industrilotteri; de senare trodde han ej vara till någon egentlig skada; mången torde spara för att konna kopa en lott. Industrilotterierna i Köpenhamn handlade mycket redbart. Med pekuniär uppoffring hade tal. i sin tidning ej intagit utländska penniagelotteriannonser ; men då svenska staten började annonsera, blefve man snart nog tvungen att fven intaga de utländska, som vore kända tör redbarhet. Hr Feith ville veta, om frågan skulle disknteras, och tal. erhöll då af ordf. tillsägelse att yttra sig. Tal. ansåg alla lotterier lika, ty i alla ville den lycksökande utan arbete vinna något. En jemförelse med svenska statens obligationer och lotterier kunde ej göras. Då det ej vore gagneligt att spela på lotteri, måtte det vara skadligt, ty stora enmmor ginge ur landet till utländska lotterier och obetydligt komma deraf tillbaka, och de lockande annonserna vore ofta orsak till att folket köpte lotterna. Hr Håkansson uppträdde om igen och uttalade att han ej fruktade tidningarne, instämde för öfrigt med föregående talare.