Göteborgsposten – 19 augusti 1874, sida 1

ES FFF—— den talangfulla skådespelerskan välkommen på vår scen. Fröken v. Dolcke återvänder med bantåget i afton till bufvudstaden. Halländska ängbåtarne. I och för reparation af en mindre skada å ångf. Hellands bjullagor måste dess resa härifrån till Köpenhamn och Ludeck i morgon, torsdag, inställas, men kommer detta hinder ej att inverka störande på de öfriga turerna å denna trade. Tredje Allmänna Industri-idkaremötet. Sedan deltagarne i mötet mellan kl. 9 och 11 i går besökt stadens museum, samlades de åter i Realgymnasii högtidssal, dervid ordföranden först uppläste beredningeutskottets svar på den i går diskuterade frågan. Detta svar, som antogs af mötet, bade följande lydelse: Ehuru yrkesskickligheten under senaste tiden ej egentligen kan anses vara mindre än förr, är densamma, isynnerhet bland de yngre arbetarne, så till vida i aftagande, att de skickligas antal deraf betydligt förminskats, och torde orsaken dertill böra sökas dels deri, att lagstiftningen förbjuder längre kontraktsaftal än 3 år, hvilken tid för inlärande af de flesta handtverksyrken är alldeles otillräcklig, och dels att lärlingar, numera nästan uteslutande utgångna från de mindre bemedlade klasserna, under larotiden mot löfte om högre betalning och dertill lockade af mindre samvetsgranna arbetsgifvare, ofta ombyta platser, utan att inse, att den plats han förut innehaft varit, om icke för tilltället fullt så inbringande, dock för inlärande af det yrke, hvaråt han sig egnat, mera gagnelig och i följd deraf för hans framtida utkomst af ett vida högre värde. Hr Hedlund tillkännagaf, att han ej trodde det lända handtverkerierna till gago, om lärlingar bundes genom kontrakt. Ordföranden framstälde frågan, om de närvarande ville besluta, att det i går antagna förslaget till stadgar för handtvorksföreningarne i riket skulle till desamma utsändas för att trån och med nästa års början kunna tillämpas. Härom uppstod en längre diskussion, hvarefter mötet beslöt, att ordförandens framställning skulle antagas. 2:dra frågan: Hvad är orsaken dertill, att så få ynglingar tillhörande de bemedlade klasserna egna sig åt handtverksyrkena, upptogs deretter till behandling. Hr Feith trodde, att handtverksmästarpe sjelfva vilja räkna sig till de bättre lottade och ej till dem, hvarifrån de få lärlingar. Vi vilja ju alla, att våra barn skola blifva lärda män och komnia att få embeten. Då vi så sjelfva förakta våra yrken, huru skola vi då kunna fodra, att bättre lottade skola sända sina barn till oss? Låt osa handla så, att vi låta våra barn inlära allmänna kunskaper, tills de bli 16 år, och om de ba lust, eller dertill kunna öfvertalas, att lära fadrens yrke, så låt dem göra det grundligt för att kunna efterträda fadren i hans verkstad eller få en dylik plats i en annan stad. Hr Hedlund gillade fullkomligt den förre talaren, men tillade, att detta ej ensamt gäller handtverkaren, utan både embetsmän, jordbrukare m, fl., som blifva trötta på sina arbeten, vilja ofta låta barnen blitva något annat, än hvad fadren är. Anseendet spelar oita-en rol härvid. Under sista årtiondena har yrkena ej haft det anseende de borde ha. Icke heller ha de lemnat den goda inkomst som t. ex. handeln. En annan orsak till att ynglingar af de bättre lottades klass ej gerna lära ett yrke är larlingars behandling. Do bättre lottades barn kunna svårligen f de lärovården, emedan de ej vanta vid så bårdt arbete. Ett lämpligare sätt för lärlingarnes bebandling måste ivträda, lämpligare verkstäder anskaffas, läroverk för olika yrken inrättades, der mot betalning yrken kunde läras, och vore här god undervisning och ledning skulle man måhända snart få se de bättre lottades söner inlära yrken. Hr Strardman instämde med de föregående talarne i mycket, men trodde ei, att ett läroverk vore lämpligt. De mindre bandtverkarne kunna ej anskaffa lämpliga lokaler för sina verkstäder, men detta torde de bättre lottade måstarne ba anskaffat. För otrigt skulle det vara godt, att ynglis gar med god bildning finge umgås med de fattigare och mera obildade lårlingarne; det skulle ha godt med sig för de senare. Ur Håkansson trodde sig vara förekommen i allt, men ville tillägga, att mästarne betvifla sönernas utkomst i sramtiden, om dessa få lära yrken, då lagen lägger binder i vägen för yrkesmån att ha samma utsigter som förr. Nu vore det kapital och relationer, som frambjelpte menniskor. He Granberg ansåg orsaken till, att bättre lottades barn ej lära yrken, vara den, att de få nu för tiden gå för länge i skolan. Förr finge de strängt arbeta i skolan, och de utbytte då gerna skolgången mot att blifva lärlingar. Det vore derfore onskligt, att de ynglingar, som ej haiva lust för läsning, finge besöka skolor, hvari de erhölle sådan undervisning, att denna kunde åtminstone vara ett godt underlag för det yrke, som de helst skulle vilja lära. Hade mästarne goda verkstäder och behandlade lärlingarne väl, komme många äfven bättre bemedlades barn att lära yrken. Hr Sjöberg ansåg det vara olämpligt att inrätta verkstadsskolor, emedan en rangskilnad deraf skulle uppstå, och på en sådan verkstad fioge ej lårlingarne lära sig att veta hut. För öfrigt hölle många sig från att lära yrken, emedan många gesäller hölle sig osnygga; vi borde derföre taga hand äfven om gesällerna för att förbättra dem. Hr Blomstrand sade, att orsaken dertill, att ynglingarne i allmänhet ej ville inträda i yrkena, vore den, att de hade olust för allt hvad yrke heter. Verkstäderna vore osnygga derföre, att de ej hölles snygga at lärlingarne och denna osnygghet afskräckte många. Ynglingarne ginge för länge i skolan, så att de hunne bli högmodiga ionan ett yrke kunde börjas, och de valde då heldre något arbete, så att de genast kunde blifva en sorts herrar. En trygghet för barnens utkomst kunde dessutom föräldrar ej nu ha, då barnen kunde få sluta lärotiden, innan yrket är inlardt. Ordföranden upplyste, att i Stockholm sinnas många mästare, som nu taga sina söner in på sin verkstad. Hr Lindberg yttrade sig ungefär sålunda: Framför att slita något ondt vid inlärandet af ett yrke föredraga nu ynglingar att lida ännu mera svårig.