Göteborgsposten – 19 augusti 1874, sida 1

land och uppsöka sin onkel, äterkom oupphörligt för Beryls erinring med sällsynt ihärdighet. Hon drog sig till minnes hvarje ord af hans bref. Hon tänkte sig honom eåsom en af lifvets vedervärdigheter förbittrad man. Hon erfor en längtan att känna mera om sin slägt. Denne msn var dock hennes onkel. Det kunde ej hända något värre, än att han visade henne på dörren, om hon kom till honom. Hvarföro skulle hon ej uppsöka honom, för honom omtala sin historia och bedja honom söka upp någon tillflyktsort åt henne? — I alla händelser skall jag ha större utsigter till att finna någon sysselsättning i England, sade hon tankfullt. Doktorn rådde mig till att lemna Schweiz. Jag ser ej något sätt, hvarpå jag skulle kunna förtjena mitt uppehälle här. Jag skall resa till min onkel, jag skall säga honom, att jag är enka, och om han visar mig på dörren, skall jag ändock ej vara värre ute än jag nu är. Med denna föresats gick hon och lade sig. Nästa morgon steg bon tidigt upp, klädde sig och begärde upp frukost samt en jernvägs tidtebell. Under det hon åt sin frukost, studerade hon den senare. Hon fann, att hon kunde hinna medfölja morgontåget till Genåve, och skyndade sig derföre så mycket hon förmådde. En timma senare var hon på väg till Genöve, der hon tillbragte dagen i ett litet rum i Hötel de la Metropole. Hon medföljde aftontåget till Paris via Lyon agh tillbragte natten under vaka, tänkande på hvad hon skulle företaga, om ej hennes onkel ville mottaga henne. Hon hade varit hopplös, bitter och förtviflande allt sedan hennes stora sorger började. Hon var ännu bitter och utan hopp, men under det Lon for framåt i den mörka natten, vaknade ett egendomligt mod hos henne; hennes själ liksom reste sig upp sterk och trotsig för att möta hennes framtid, Hon var blott sexton år; säkert hade