Göteborgsposten – 17 augusti 1874, sida 1

sar, till hvilka serverades nordiskt öl och fransk rödt vip. Efter färden på Mälaren och promenader i skogen, smakade anrättningen rätt godt. Medlemmarne af kongressens styrelse och byrå voro bjudna att dejeunera hos konungen ombord på SkoldmonMörka moln hade emellertid vpptornat sig i söder och hotade med en öfvergående regnskur. Man förfogade sig derföre i hast ned till ångfartygen och emottog ombord på dem, i skydd af deras tälttak, guden Frejs ymnighet. Efter skurens ofvergång unde alla tydligen se Bifrost, den skimrande him abron . Konungen afreste ombord på Sköldmön, från Björkön direkte till Drottningholm och helsades vid sin afresa med hurrarop. Kort derefter begåfvo sig kongressledamöterna, ombord på sina fartyg till Gripsbolm, dit man ankom omkr. kl. 2. Det ärevördiga, gamla slottets salar, uppfyllda med intressanta historiska samlingar, genomströfvades i bast, hvarefter middsg intogs i parken. För den lätta regnskur, som uuder tiden nedföll, var till och med asparnes lätta, glesa löfverk en tillräckligt skyddande paraply. Återresan till Stockholm företogs kl. half 7: Aftonen bief den skönaste man kunde önska sig. Vinden stillnade af och vattnets spegel återgaf på ett intagande sätt strändernas former och solnedgångens milda färger. Dunklet bann dock inbryta före ankomsten till Stockholm. I beräkning härpå, hade ock flera villor vid farleden blifvit festligt illuminerade och erbjödo nu i den stilla qvällen, speglande sig i vattnet, en poetiskt fantastisk anblick. som förstärktes då bengaliska eldar belyste den närliggande skogen. Också applåderade man ifrigt på fartygen. Kl. half 10 lade man till vid Riddarholmen. Vid fredagens förmiddags sammanträde presiderade hr, de Quatrefages. De frågor, som skulle diskuteras voro, som förut omnämts, följande trenne: Hvilka äro de karakteristiska kännetecknen på jernåldern i Sverige? I hvilket förhållande står denna ålder till de föregående utvecklingsstadierna ? Kan man uppvisa det förhållande, hvilket jernåldern i Sverige står till motsvarande period södra Europa? Dagens Nyheter lemnar följande redogörelse för diskussionen: Den första som erhöll ordet var hr Hagemans, president i arkeologiska akademien i Bryssel. Talaron uppehöll sig hufvudsakligen vid de i Belgien törekommande dolmens, hvilka i detta land icke äro många och ännu föga undersökta. Hr Chantre, en af kongressens sekreterare, redogjorde derefter för åtskilliga på olika ställen i Europa gjorde fynd af handskäror och knifvar från bronsåldern, dervid förovisande ett större fransyskt planschverk, i hvilket några exemplar at dessa antiqviteteföremål voro afbildade. Hr Ch. gjorde ätven en jemförolse mellan den senare bronsperioden och den tidigare jornåldorn. Detta föredrag gaf br Bertrand anledning att begära ordet. Med avledning: af sornlomningarno från bronsåldern uppdrog talaren i storartade drag en teckning at den europeiska civilisationens utbredning. Evligt talarena jörmenande ådagalade dessa fornlemningar att Europa erbållit sin första civilisation österifrån, ifrån Asien, liksom Amerika erbållit sin från Europa. Hr Hildebrand åtorupptog den af hr Chantre berörda frågan om det förhållande, hvarati den senare bronsåldern i Skandinavien står till jernperioden derstädes. Samma ämne skärskådades af flere följande, såsom hrr Erans. Desor, von Quast, Worsaae, Perrin, af hvilka hr Evans i allo delade hr Bertrands uppfattning angående civilisationens utbredning, hvaremot br Worsaae ansåg att bronsålderns civilisation spridt sig öfver Europa från Grekland, hvilket långt land före andra europeiska länder haft en bronsålder. Från Grekland hade bronsålderns kultur på tvenne vägar utbredt sig öfver vår verldsdel: dels öfver Ungern och Tyskland till Skandinavien och dels öfver Italien och södra Frankrike till de brittanniska öarne. Äfven hr Lesmans, föreståndare för arkeologiska museet i Leyden, yttrade sig i detta ämne, fästande särskildt afseende vid de upplyssingar, som erhållits genom fynden i dolmens uti Holland. Man hade der gjort talrika fynd af jern och bronsföremål, sannolikt daterande sig från samma period. Sedan hr Berirand åter haft ordet och bemött de af hr Worsaae uttalade åsigter, begärdes det af frih. Hermelin, som med anledning af en för kongressen exponerad karta redogjorde för grafvar, stensättningar och boningsplatser, tillbörande Sveriges jern-ålder. Härefter höll hr Montelius ett föredrag om bronsåldern i Sverige. Man hade, sade talaren, hittills lyckats inom vårt land samla uugefär 200 föremål, som tillskrifvas bronsåldern. Af dessa hade de flesta funnits i Skåne. 1 allmänhet hade de provinser, som lemnat en rik skörd bronsföremål, ätven erbjudit många fynd af stenredskap. Det vore svårt att lemna tillförlitlig uppgift på tumuli tillhörande bronsåldern, enär de till formen icke lätt kunna skiljas från jernälderns graskullar. I mellersta Sverige hade man funnit flera bronsföremål, som förskrifva sig från främmande länder — ett förbållande som vore anmärkningsvärdt, då det icke annorstädes existerat. Her Dupont och Desor talade om bronsäl