Göteborgsposten – 17 augusti 1874, sida 1

—-——OAOAO — ( her ej en skugga af rätt till namnet mrs Conyers — ni är fortfarande i lagens ögon miss Star. Beryl pekade på dörren. — Lemna mig, sade hon. Gå. — Ja, modame. Jag skall stanna qvar på villan öfver morgondagen och vera färdig att meddela er ytterligare detaljer rörande min husbondes död. Han bugade sig och gick. Beryl skickade ner madame Pinnet och befann sig således ensam. Hon gick af och an i rummet likt en i bur inspärrad lejoninna. Ej annat än ett barn om sexton år, uppfostrad i en klosterlik ensamhet, var hon oskyldig som en dufvs, ren som en ongel och rörande lagstadganden lika okunnig som ett barn. Öppen, trofast, redlig och omisstärksam, betviflade hon ej ett ord af Huplicks historis. Hennes lif hade alltid varit så sorgligt, att det var lättare för henne att tro, att ondt skulle bända henne än godt. Efter en stund fick hon syn på Conyers kappsäck och nattsäck straxt innanför dörren. Hon tog upp dem och bar dem till ett bord. Nycklarne voro fästade vid dem, och Beryl öppnade nattsäcken och tömde ut dess innehåll. Det bestod af kläder, ingenting annat. Men hennes tårar föllo ymnigt öfver de kläder Conyers burit. Hon öppnade derefter kappsäcken. I den funnos utom en mävgd andra saker hans lilla privata turietdagbok, hvari hon sett honom skrifva, men som han skrattande vägrat att visa henne. Nyckeln var borta. Beryl kom ihåg, att Conyers burit den i sin urkodja. Med tillhjelp af en eldgaffel tog Beryl bort hela beslaget vid låset, så att dagboken låg öppen för hennes blickar. Efter sitt giftermål hade Conyers knoppt skrifvit i den förr än vid tiden för hans sista afresa till Genöve; men sedan den och hans betjent uppgjort sin skurkaktiga plan, hade han ihärdigt under flera timmors tid gjort osennfärdiga anteckningar i den lilla boken, anteckningar